ÖVERLEVARE

Naiv, blåögd och full av kärlek...

2012-01-23T16:37:00.000+01:00

..är en ny blogg som nu finns med i vår lista med bloggar skapade av överlevare.

Klicka här för att komma dit!

/Överlevare

Hjärtats galleri

2012-01-09T18:14:00.000+01:00

är en ny blogg i vår lista. Besök den genom att klicka på länken nedan eller sök i vår blogglista.

http://magdalenasantana.bloggproffs.se

Välkommen!

/Överlevare

Oasen...

2012-01-06T17:27:00.000+01:00

är ytterligare ett nystartat forum som vi med glädje välkomnar bland våra länkar.

Kom dit genom att klicka HÄR eller sök bland våra länkar

/Överlevare

Nytt Forum

2012-01-04T16:20:00.003+01:00

Det har precis startats ett nytt forum, "Läka från Övergrepp", för killar och tjejer som varit utsatta för övergrepp och andra kränkningar.

Hitta dit genom att klicka här !

Med önskan om ett Gott Nytt 2012

/Överlevare

Till ett friskare liv...

2011-11-20T21:41:00.002+01:00

...heter bloggen som är den nyaste i vår blogglista. Klicka här för att komma dit.

Välkommen!

/Överlevare

Välkommen!

2011-10-30T21:30:00.001+01:00

Två nya bloggar finns nu i blogglistan.

Enbent drottning i landet Ingenstans

och

Varje dag medför livserfarenhet!

Välkomna och tack för att ni delar med er.

/Lotta, Överlevare

Uppdatering

2011-10-18T19:17:00.003+02:00

Hej!

Det har varit problem med inloggningen och jag ber om ursäkt för att det dröjt med svar och uppdateringar.
Nu fungerar allt som vanligt igen och jag vill börja med att välkomna en ny blogg i vår lista:

A pure flash of lightening

Välkommen!

***********

Jag vill också passa på att sända ut lite ljus och varma tankar till er alla som besöker oss och till alla våra bloggare. Tack för att ni finns!

Hösthälsningar

/Lotta

******

Formeln för att överleva...

2011-06-15T08:29:00.001+02:00

...kan bli till livsmagi är en ny blogg i vår lista bland överlevarbloggar.

Välkommen!

/Överlevare

2011-06-14T05:18:00.001+02:00

Nya bloggar i vår blogglista är; In my corner och Trasigspegelbild

Välkomna!

/Överlevare

Ny blogg i listan

2011-04-02T13:50:00.005+02:00

Saoirse är en ny bloggare i vår blogglista.

Välkommen och tack för att du vill dela med dig.

http://www.voidedchaos.com/

/Överlevare

***

Jag var bara ett barn...

2011-02-07T16:52:00.005+01:00

Jag var bara ett barn...

att överleva övergrepp

är en ny blogg i vår länksamling.

Välkommen!

/Överlevare

Ny länk bland våra hemsidor

2011-01-14T13:48:00.001+01:00

"Majas" dikter finns nu under Överlevarhemsidor.

Välkommen!

Direktlänk: http://www.ratherripped.n.nu/

/Överlevare

*****

Jul och Nyår

2010-12-21T22:03:00.002+01:00

För många överlevare jul- och nyårshelgerna en svår tid. Kanske är man ensam eller så "måste" man träffa förövare. Det väcker gamla minnen och känslor till liv.

Jag vill här skicka en hälsning med önskan och förhoppning om att alla ändå får en så fin tid som det bara går.

Var rädda om er!
Ni är alla så viktiga!

God Jul och tack för ännu ett år!

/Lotta

************'

Uppdatering

2010-12-21T21:59:00.002+01:00

Bloggen Det hemliga rummet är nu mer lösenordsskyddad och de som vill ha tillgång till bloggen får ta kontakt med [M] på den här adressen : dethemligarummet@spray.se

/Överlevare

Ny blogg att läsa

2010-12-11T22:32:00.001+01:00

Jag ville vara någon annan är en blogg som nu finns i vår blogglista

/Välkommen!

*********

Ny blogg + boktips

2010-12-01T19:44:00.004+01:00

Vi har en ny bloggare som vill vara med i vår lista för Överlevarebloggar.

Bloggen heter Isanj (http://isanj.bloggplatsen.se/) .

Bakom bloggen står Isa Nordström Jönsson som också har skrivit boken "Flickan och psykopaten - En bipolär historia" ( läs mer under rubriken Tips på romaner om övergrepp)

Varmt välkommen!

***********

Ny blogg

2010-11-21T11:06:00.001+01:00

My bubble är en ny bloggare som vill finnas med på vår lista.

Välkommen!

*

"Katla bloggar..."

2010-10-27T18:10:00.003+02:00

är en ny blogg som nu finns i vår lista.

http://katla1.bloggsida.se/
Välkommen!

/Överlevare

****

Städning

2010-10-24T20:57:00.000+02:00

Hej alla läsare.

Jag har rensat bort länkar som inte längre fungerar ur vår blogglista och och tagit bort länkar till hemsidor som inte existerar.

Har du bytt adress till din blogg? Startat en ny blogg/hemsida? Vill du tipsa om en blogg eller hemsida?

Kontakta i sådant fall Överlevare på overlevare@gmail.com eller via formuläret här i högerspalten.

Jag hoppas att alla har en så fin höst som det bara går.

Värme

/Lotta

*

webb-tips: Kanal 24

2010-10-24T19:59:00.001+02:00

Klicka på texten nedan så kommer ni till Kanal 24:as hemsida för ytterligare information om kanal 24 och dess innehåll.

Kanal 24 är en oberoende och ideell webb-tv-kanal, utan politisk eller religiös koppling. Vårt uppdrag är att informera om övergrepp, utsatthet och dess konsekvenser. Vi vill ge drabbade människor ett ansikte och vara en kanal för de berättelser som annars aldrig skulle ha berättats. Våra filmer, reportage och livesändningar riktar sig i första hand till ungdomar som själva varit utsatta, till vuxna övergreppsbarn och till socialt arbetande människor. Vi vill beröra, informera och vägleda, och vi tror på en interaktiv dialog där många kan vara delaktiga i utformning och innehåll.

************

UR samtiden

2010-10-13T21:14:00.002+02:00

Vi fick ett mail med tips. Det delar vi gärna med oss av. tack!

/Överlevare

Hej!

Jag heter Kristofer Andersson och är redaktör på UR Samtiden, som sänder debatter och föreläsningar. Vill bara tipsa om det atsub-arrangerade seminarium vi sände tidigare i veckan och som nu finns online, som handlar om sexuella övergrepp mot barn. Känner ni att det passar kan det kanske vara värt en plats på er blogg?

Här är länken: http://www.ur.se/samtiden/sexuella-overgrepp-mot-barn/

Allt bästa,

***********************

Föräldrarperspektiv

2010-10-12T10:49:00.002+02:00

Vi fick denna text av en mamma till en utsatt dotter. Läs mer om hennes kamp på bloggen I ondskans tid

Tack för att du delar med dig!

Värme och styrka

/Överlevare

************

Jag är en 38-årig mamma till en dotter som utsatts för sexuella övergrepp av sin styvfar. Övergreppen mot min dotter började när hon var ca 9 år och fortsatte tills hon var 15 år då hon polisanmälde honom.

Jag fick beskedet genom en kompis till min dotter. Jag var på jobbet, släppte allt och åkte dit. Jag hittade henne kraftigt berusad, vaggandes fram och tillbaka till en entonig ångestfylld gråt. Den uppskärrade kompisen berättade att kvällen hos styvpappan totalt hade urartat, vilket lett till att dottern fullkomligt exploderat i berättelser om övergrepp och våldtäkter som pågått sedan hon var 9 år. Dottern hade sedan själv ringt och gjort en polisanmälan. Min modiga vackra unge. Kvällen avslutades med ett besök på akut-BUP. Livet blev aldrig detsamma mer.

Efter den kvällen har vi tillsammans kämpat oss igenom polisförhör, BUP-besök, kontakter med socialtjänsten, advokatsamtal och en rättegång. Vår förövare friades i Tingsrätten men fälldes till tre års fängelse i Hovrätten. Han började avtjäna sitt straff i juni i år. Mina tankar går ut till alla utsatta barn och föräldrar vars förövare blir friade. De är många. Hur orkar man gå vidare efter det? Jag antar att man måste.

Det klokaste jag har gjort som förälder, och som jag varmt rekommenderar, är nog att kontakta en anhörigförening. Det finns flera bra. Vår har stöttat oss genom hela processen och kommit med oerhört värdefulla tips och råd. Dessutom kändes det väldigt tröstande att möta personer som var eller hade varit i samma situation. För ensam känner man sig. Vår föräldraförening fanns till och med med oss under den två dagar långa rättegången. Jag kan inte tacka dem nog för deras stöd.

Som förälder har jag genomgått alla känslor av skam, skuld, sorg, ilska och maktlöshet man kan tänka sig. Min dotter lider av PTSD (Post Traumatiskt Stress Syndrom) i sviterna från övergreppet, men har så smått börjat återgå till en vardag igen, så visst finns det hopp om en ljus framtid för henne. Det har dock krävt ett hårt arbete och åtskilliga timmar på BUP.

Förutom att blogga om detta ämne i min blogg I ondskans tid arbetar jag på två böcker om sexuella övergrepp. En annan dröm jag har är att någon gång få åka ut och föreläsa i ämnet. Det är min fasta tro att dessa brott kan bekämpas med hjälp av modiga vuxna som på olika sätt förmedlar att detta inte är okej! Därför driver jag den här kampen...

*****************

I ondskans tid

2010-10-07T10:14:00.001+02:00

I ondskans tid är en ny blogg i vår lista. Bloggaren är en mamma till en utsatt dotter.

Varmt välkommen!

/Överlevare

******************

Ny blogg

2010-10-01T22:04:00.000+02:00

Ordet är mitt är en ny blogg i vår blogglista

http://taplats.blogspot.com/

/Överlevare

Ny blogg

2010-09-18T10:41:00.001+02:00

Välkommen hälsar vi bloggaren på Trolltygensgalenskap, som nu finns med i vår blogglista

http://trolltygensgalenskap.bloggplatsen.se/

/Överlevare

Trasdockans dag 2010

2010-09-03T18:19:00.003+02:00

Stöd Trasdockan i att bryta tystnaden kring våld och sexuella övergrepp på barn!

Årets manifestation blir på Medborgarplatsen den 4 september 2010 kl. 12-18.

För 8 året i rad så uppmärksammar och synliggör föreningen ATSUB trasdockans dag våld och sexuella övergrepp mot barn.I år är vi taggade till tusen inför den bästa Trasdockan-manifestationen någonsin!

Hela dagen så är det musik, politikerdebatt, underhållning och föreläsningar bland mycket annat. Dagen avslutas i stor stil med en efterfest på ett av Söders absolut bästa ställen UNDERBARA BAR! Ett stenkast från medborgarplatsen.
Vi är stolta att presentera….

PROGRAMMET:

12:00-14:00:
Filmen Road to Recovery av Per Andersson och 67 films och och föreläsning med bla Birgitta Blondie Andersson i Sensus lokaler i Medborgarhuset.

PÅ STORA SCENEN PÅ MEDBORGARPLATSEN:

13:30:
Uppvärmning med BLACK SAPPHIRES
14:00:
Öppningsceremoni för programmet på den stora scenen.
14:10:
KIM VESTIN
14:30:
HENRY BOWERS OCH DJ LO-CUT
15:00:
POLITIKERDEBATT med moderator Anna Sandström
15:30:
DENNIS RENFORS
15:40:
SEB MONTANA
16:00:
MOTORCYKELKORTEGE KOMMER IN MED TRASDOCKAN
16:15:
KISHTI TOMITA
17:00:
SKRIK FÖR TRASDOCKAN + dikt med ULF HÄSSELBÄCK
17:10:
BELLE
17:35:
MYSTICAL ROOTS

:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

EFTERFESTEN PÅ UNDERBARA BAR 20:00-02:00:
20:00:
EFTERFESTEN ÖPPNAR
20:30:
JULIA FREJ OCH HIGH ON HEELS
20:55:
PRISUTDELNING FÖR TRASDOCKANS PRIS
21:00
MALENA
21:30
DOGGE DOGELITO

DJ’S HELA KVÄLLEN 20-02: FAMILJEN GLORIA MED VÄNNER!

Underbara Bar.
Östgötagatan 33
18 år. 20:00-02:00
Inträde: 100kr (pengarna går till föreningen ATSUB’s verksamhet med utsatta barn och deras anhöriga)

VÄLKOMNA!

Källa: http://juristen.atsub.se/

Det hemliga rummet

2010-08-06T12:20:00.002+02:00

är ännu en bloggare som vill dela med sig. Läs bloggen Det hemliga rummet HÄR

Välkommen!

********************

Vill Du dela med dig? Via en blogg och/eller något du vill skriva för överlevares besökare? En dikt, en sång, eller något ur ditt liv. Eller kanske ord eller tankar som hjälpt dig och skänker tröst.

Maila gärna på: overlevare@gmail.com eller använd formuläret i högerspalten.

Med önskan om en fortsatt fin sommar!

/Överlevare

*********************

När själen värker...

2010-08-06T12:15:00.001+02:00

behöver alla en vän. Så heter en ny blogg i vår blogglista. Besök den HÄR

Tack för att du vill dela med dig!

/Överlevare

*************

Ny blogg

2010-07-06T23:23:00.002+02:00

Välkommen till bloggen Changeling som nu är med i vår blogglista

http://changeling2010.blogspot.com/

Värme från Överlevare

Dikter och en informativ text om dissociation mm...

2010-06-06T19:04:00.003+02:00

...erbjuder Marlene på denna blogg: http://dissociativpsykos.wordpress.com/

Tack för att du delar med dig av dina kunskaper och erfarenheter!

/Överlevare

En gnista av hopp

2010-06-05T08:30:00.002+02:00

En ny blogg i vår lista är En gnista av hopp

Tack du och tack alla andra för att ni vill dela med er!

Värme från Överlevare

Ny blogg

2010-06-04T20:09:00.002+02:00

Välkommen Sara som har en blogg som nu finns i vår blogglista. Blogginnehavaren meddelar att om ni vill läsa de lösenordsskyddade materialet på bloggen så är det bara att kontakta henne.

Somriga hälsningar

/Överlevare

Ny blogg

2010-05-01T19:07:00.000+02:00

http://nyttjad.blogspot.com/ Är en ny blogg i vår lista.

Välkommen!

/Överlevare

Efterlysning

2010-03-25T16:23:00.003+01:00

Överlevare fick i mail följande förfrågan från Mats Sundgren, UR. Ta kontakt med honom om ni vill och kan hjälpa honom (kontaktuppgifter finns i mailet nedan).

Var rädda om er!

*******************

Hej

Jag producerar på UR ett program för barn på mellanstadiet som heter "Osynliga sår". Programmet riktar sig till både barn och pedagoger och tar upp svåra situationer som barn kan hamna och befinna sig i. Vi har tidigare under serien tagit upp just sexuella övergrepp mot barn. Nu ska jag göra ett program om att vara den som blir anförtrodd att övergrepp äger rum. Kompisen, syskonet osv. Hur är det att bära hemligheten och vad gör man med den? Vem ska man berätta den för och skvallrar man om man gör det? Jag skulle vilja komma i kontakt med en person som varit med om detta och som vill berätta. (Det går att vara anonym)

En av idéerna med programmet är just att våga berätta om det hemska och att visa att det finns ett liv efter detta.

Syftet är att ge barn mod att våga berätta om man vet att någon är utsatt. Att inte gå och bära detta själv utan att se till att den som behöver hjälp får det. Jag letar efter en person som varit med om detta, som burit hemligheten men brutit tystnaden.

Bästa hälsningar

Mats Sundgren

P R O D U C E N T
Sveriges Utbildningsradio AB, UR

113 95 Stockholm
Besöksadress: Tulegatan 7
Mobil: 0708 784908

Redaktion: 08-784 42 26
msu@ur.se

******************

Nya bloggar

2010-03-24T21:22:00.002+01:00

Välkomna önskar vi tre nya bloggare i vår lista.

* Min aviga terapi

* Bruten tystnad

* Jag trodde i 14 år att jag skulle dö

Välkommen

2010-02-04T22:34:00.001+01:00

My way or the high way är ännu en blogg som finns med i vår blogglista

Välkommen!

/Överlevare

Nya bloggar

2010-01-27T06:29:00.005+01:00

Välkommen till dende nya bloggarna i vår lista:

Allt och Inget

Keep On Survivin!

************

Nya bloggar

2010-01-02T13:16:00.001+01:00

Välkommen till två bloggar som är nya i vår blogglista:

När själen värker behöver alla en vän

A crooked tree can never learn to grow straight.

Tack för att ni delar med er!

Värme från Överlevare

Väsnas för alla barns rättigheter

2009-11-09T10:58:00.004+01:00

Väsnas för alla barns rättigheter!

Den 20 november fyller barnkonventionen 20 år. För att uppmärksamma barn och unga och få dem att engagera sig för sina rättigheter så kommer jag och en massa andra göra en omvänd "tyst minut". Vi kommer att väsnas allt vad vi kan 20 sekunder! Och allt väsen kommer att filmas och läggas upp på väsnas.nu. Och vi vill att du är med!

För få barn och unga i Sverige känner till att barnkonventionen finns, för få vet vad den innebär. Ju fler barn och unga som vet att de har rättigheter, som vågar ta till orda, som känner att de har en röst och räknas - ju fler barn blir styrkta och kan stärka andra. OCH! Inte minst. Desto fler vuxna kommer att lyssna och engagera sig - så att färre barn i längden far illa.

Så förbered dig inför den 20:e! Gör din/er egen manifestation och sprid budskapet vidare till alla barn och vuxna ni känner som borde vara med. (Dvs ALLA!!)

Spana in och ladda upp film på väsnas.nu

VI HÖRS!!!

Barn har ALL RÄTT i världen.

Mitt hopp

2009-10-29T14:26:00.000+01:00

är en ny blogg i vår blogglista

Välkommen!

http://mitthopp.blogspot.com/

***********************

Nya bloggar

2009-10-12T21:31:00.002+02:00

Nya bloggar i vår blogglista är:

Den svarta ängeln

och

jaggerdigmittliv

Välkommna till Överlevare

****************************************

Har du en blogg eller hemsida som du vill dela med dig av, använd forumläret till höger eller maila oss så lägger vi upp dig bland våra länkar.

Har du en dikt, text, musik eller annat som är relevant för vår blogg, kontakta oss gärna så hjälper vi dig att dela den med andra via vår blogg. Vi tar tacksamt emot bidrag.

Varma hösthälsningar

/Överlevare

ECPAT´s Blogg

2009-09-27T17:11:00.002+02:00

För dig som vill hålla dig uppdaterad:

http://www.ecpat.se/blogg/

/Toppis

************

100 tips.

2009-08-19T09:51:00.004+02:00

jag (korpdotter) är en obotlig bokmal, och nu har jag samlat ihop 100 tips på saker att läsa som hjälpt mig i min läkningsprocess på olika sätt. det är lite av varje, inte bara fackböcker eller romaner om övergrepp, lite poesi, serier, bilderböcker och allt möjligt. ja, du ser ifall du är intresserad och vågar dig på att klicka på länken.

har skrivit en kommentar om varje tips och layoutat lite med, så det inte ska bli helt hopplöst torrt att kolla igenom listan.

www.lugnadig.nu/100tips

hoppas du kan hitta något av intresse :)

Mera hjälp...!

2009-07-12T19:34:00.002+02:00

En länk till ett nytt internetforum är inlagd bland tipsen för hjälp nu genast.

Forumet är till för människor som dissocierar eller har PTSD, och deras anhöriga.
http://www.wedidit.se/

Utyttjad.se

2009-06-30T05:46:00.003+02:00

Föreningen utnyttjad.se har startat upp sin blogg. För händelser och event på bloggen kika här: www.utnyttjad.se/blogg

Bloggen ligger i vår blogglista från och med idag

/Lotta Toppis

Hemsida

2009-06-16T20:54:00.003+02:00

Gör gärna ett besök på Queen of Lights hemsida.

******

Har du en hemsida eller blogg som du tror skulle passa bland våra länkar? Vill du dela med av något du skrivit, en dikt eller något annat du vill berätta?

Skriv till Överlevare på e-postadress: overlevare@gmail.com eller använd formuläret du finner i högerspalten på denna sida.

Med önskan om en fin midsommar!

/Toppis

Ny blogg i vår länksamling

2009-06-13T18:38:00.001+02:00

kampen i ett fängelse (min kropp) är en ny blogg som ni hittar i vår länksamling.

Välkommen!

Ny blogg

2009-02-12T12:53:00.001+01:00

I vår lista finns nu bloggen Mod att skriva trots min rädsla

Välkommen!

******************

En sång

2009-02-07T09:37:00.004+01:00

Vi fick ett mail från en överlevare. Hennes man har skrivit en sång till henne och om hennes kamp, som hon gärna vill dela med sig av.

Lyssna på sången genom att klicka HÄR

Om du inte kan lyssna via ovanstående länk finner du låten och anvisningar i sitt orginalsammanhang på kompositörens hemsida. Klicka här för att komma dit.

Tack för att vi får lyssna!

/Överlevare

*****************************************

Ny blogg

2009-01-10T20:21:00.001+01:00

Ännu en ny blogg finns med bland våra länkar.

Välkommen säger vi till the misery of life

/Överlevare

Överlevare önskar en God Jul och ett Gott Nytt År

2008-12-20T19:49:00.005+01:00

Vi som står bakom den här bloggen vill önska alla våra bloggare, läsare och besökare en

God Jul och ett Gott Nytt år

*******************************

Nya bloggar på Överlevare

2008-12-19T19:57:00.003+01:00

Ytterligare tre bloggar finns nu att ta del av i vår blogglista för, om och av överlevare:

Antis blogg - http://livserfarenhet.blogspot.com
Ett vuxet barn - http://vuxetkristallbarn.blogspot.com/
Hon som får stjärnorna att dansa - http://marlenesdikter.wordpress.com/

Välkomna!

Uppdaterat som tusan.

2008-10-15T18:01:00.002+02:00

Nu finns det fler telefonjourer, fler länkar till var du kan hitta hjälp, fler boktips, mer av allt. Utom döda länkar, det finns det mindre av. Hittar du ändå en död länk eller något annat fel, så får du gärna höra av dig. Har du några tips som borde vara med i våra listor, eller en blogg som vill få vara med här på Överlevare, då är du också varmt välkommen att höra av dig.

Uppdatering.

2008-10-15T02:02:00.002+02:00

Inlägget med tips på var du hittar hjälp nu genast är uppdaterat. Ett par nya punkter tillagda och länkar och telefonjourers öppettider är i stort sett kollade och ändrade om det inte stämde. Inte helt färdigt än, måste visst sova nu...

Har du nåt tips på en telefonjour vi missat, eller ett internetforum som är bra, eller nåt helt annat, så hör gärna av dig till oss.

Inlägget finns här

och du kan också hitta en länk till det i menyn till höger.

döda länkar bortplockade.

2008-10-07T02:46:00.004+02:00

har plockat bort lite döda länkar. känner du dig orättvist bortplockad, eller om du glömt säga till att du flyttat till ett nytt ställe, eller om du kommer på att du inte är med här och aldrig varit det, men skulle tycka att det var trevligt, ja då är det bara att skicka iväg ett mail. till oss alltså. annars har vi svårt att lägga in dig.

Ny blogg

2008-09-08T20:32:00.000+02:00

i vår bloggsamling; Mitt Alter egos Hemligheter

Välkommen!

Uppdatering

2008-06-01T20:42:00.003+02:00

Överlevare har funnits i ett år nu. Den 25 maj 2007 anslöt sig de första bloggarna och det har sedan dess blivit fler, både bloggar och hemsidor. Många hittar hit och läser och jag är övertygad om att våra skrivna ord gör skillnad.

Vill ni bidra med något till bloggen är det bara att skicka in det ni vill dela med er av till oss via e-post overlevare@gmail.com eller via formuläret i högerspalten. Det kan vara en dikt, novell eller något annat ni vill dela med er av.

Om ni upptäcker en felaktig länk i våra listor så blir vi jätteglada om ni meddelar oss det. Likaså är vi väldigt tacksamma om ni meddelar oss om ni byter url-adress.

Tips på böcker och andra hemsidor tar vi gärna emot.

Vi som ansvarar för Överlevare och läser mail och meddelanden är jag, Toppis och Korpdotter.

Jag vill också passa på att önska alla en fin sommar!

/Toppis

Vem vågar tro på ett barn? Södertäljeflickan och verkligheten

2008-03-14T23:02:00.001+01:00

/Recension av Monica Dahlström-Lannes i Eskilstuna-Kuriren 14/3 2008, idag.

Birgitta Allmo
Vem vågar tro på ett barn?
Södertäljeflickan och verkligheten

Tusculum förlag

Den av media och myndigheter benämnda Södertäljeflickan, i boken kallad Saga, blev omtalad då hon 1992 berättade att hon utsatts för grova sexuella övergrepp av sin pappa som dömdes till 10 års fängelse. Hon berättade också om andra förövare.

Men när hon berättade om organiserad barnsexhandel, sadistiska övergrepp på andra barn och till och med mord så sjönk hennes trovärdighet dramatiskt. Vissa påstod att hon fantiserade eller ljög. Och när polisen inte hittade tillräckliga bevis fick föräldrarna resning i Högsta domstolen. Mamman friades och pappans straff sänktes till 5 års fängelse.

Vad gör det osannolika sannolikt? Vad gör det sannolika osannolikt? frågar författaren flera gånger i boken. Det är mänskligt att tvivla för den som inte själv kan föreställa sig vad barn kan utsättas för. Boken vill ifrågasätta det vuxna samhället, hur utsatta barn bemöts om de vågar berätta.

Lugnt och sakligt varvas dagboksanteckningar, myndigheters protokoll och PM med tankar, brev och dikter. Allt i tidsordning. Det märkliga är att också förövaren, Sagas pappa, får komma till tals. Efter hans död hittade man nämligen hans brev och skrivelser.

Birgitta Allmo, Sagas fostermamman, har utfört stordåd. Hon vågade lyssna på Saga och ta kampen för hennes upprättelse mot myndigheter, mot förnekande och bortförklaringar. Saga blev en framtidssaga, men hade hon inte mött Birgitta och hennes kärleksfulla familj hade hon förmodligen aldrig överlevt.

Boken ger också en bild av myndigheters förmåga och oförmåga att möta offer.

Har man turen att träffa rätt personer på rätt plats så kan traumatiserade barn få chansen till upprättelse. Fel personer stoppar processen. De som inte vill veta, får inte heller veta. Vissa har också egenintresse av att hindra att sanningen kommer fram.

Massmedias ansvar ifrågasätts med all rätt. Okritiskt serveras läsarna försäljningsmässiga scoop, sanna eller inte. Framförallt kvällspressen begår mentala övergrepp på redan utsatta barn.

Vem vågar lyssna? kunde också vara titeln på denna ytterst välskrivna och spännande bok. En av de viktigaste böcker jag läst om sexuellt utnyttjade barn.

Ett lysande tidsdokument, tyvärr lika aktuellt idag.

Monica Dahlström-Lannes

Ny e-post till Överlevare

2008-02-28T15:08:00.003+01:00

VIKTIG INFORMATION:

Överlevare har ny e-postadress för kontakt: overlevare@gmail.com

Det går som vanligt också att kontakta oss via formuläret i högerspalten.

/Överlevare

VIKTIG INFORMATION!

2008-02-04T20:08:00.000+01:00

Vi som driver Överlevare har bestämt oss för att det behöver finnas några riktlinjer för vilka bloggar vi länkar till. Redan förut har det varit så att bloggarna (eller hemsidorna) ska tillhöra någon som överlevt sexuella övergrepp. Detta gäller fortfarande. Eftersom Överlevare finns framför allt för överlevares skull, så är det viktigt för oss att innehållet på de sidor vi länkar till är av det slag så de flesta överlevare kan känna sig trygga. Därför kommer vi från och med nu inte acceptera bloggar med

rasistiskt, homofobiskt eller annat diskriminerande innehåll

pornografiska bilder

förnekande av att förträngning av sexuella övergrepp existerar

förnekande av att sexuellt umgänge med barn orsakar skador för livet

Vi är väl medvetna om att många av bloggarna har innehåll som kan uppfattas som stötande, starkt, upprörande, eller provocerande. Så behöver det få lov att vara och det är upp till läsaren själv att inte läsa mer än den orkar. Det är inte vår mening att bloggare ska censurera sig och inte skriva vad de egentligen tycker, känner och tänker. Alla är välkomna att skriva precis vad de vill. Internet är stort nog för det. Det är dock inte samma sak som att vi vill länka till precis allt från denna sidan.

De bloggar som inte följer dessa regler kommer vi inte att lägga till i vår länklista. De som redan finns i listan kommer plockas bort så fort vi upptäcker några överträdelser. Om du som läsare hittar något du reagerar på hos en blogg vi länkat till får du mer än gärna rapportera till oss.

Gott Nytt År

2008-01-08T00:31:00.000+01:00

Hej alla!

Nu är 2008 här. Jag vill önska er alla, överlevare och läsare ett nytt bra år.

Fortfarande blir vi glada för tips om allt möjligt som ni tycker skulle passa. Och ni är välkomna att när ni vill skriva några rader här på sidan. Kom ihåg att era ord är viktiga och era berättelser värda att berättas. Skicka ett mail på overlevare@hotmail.com eller fyll i formuläret till höger.

Värme från Toppis

Jultider

2007-12-14T16:03:00.000+01:00

Hej alla Överlevare och andra läsare som hittar hit.

Snart är Julhelgerna här och för många kan det vara en svår och tung tid. För vissa av oss innebär det tid i ensamhet och saknaden efter familjer vi mist eller som splittrats. För en del överlevare innebär det att vi måste fira jul med förövare och människor som svikit oss. Jag önskar förstås att de flesta får precis den jul de vill ha tillsammans med de människor vi vill ha i våra liv just under dessa dagar. Dagar som för många av oss är förknippade med jobbiga och svåra upplevelser.

På Andrums forum för överlevare har vi en speciell jultradition. Den innebär att de som vill en viss tid kan gå till ett fönster eller gå ut en stund, titta upp mot himlen någon minut och tänka på andra överlevare. Och just då kanske man känner sig mindre ensam, stärkt och kan skänka kärleksfulla och ljusa tankar till både sig själv och andra överlevare som finns runt om i Sverige, i världen. Och i samma sekund finns andra som också tänker på just dig!

På Andrum har vi en tid, men här förslår jag en annan tid. För er Andrummare som finns här blir det ännu en möjlighet att känna sammanhörighet en stund om man vill.

Kl 1900 på Julaftonen ska jag ta mig till ett fönster eller gå ut en stund och tänka på er alla. Jag hoppas att fler vill vara med.

Har ni tips för hur man kan göra julen trevlig, annorlunda eller bara vill skicka en hälsning kan ni göra det i en kommentar här på bloggen. Och man får skriva så många gånger man vill!

Med önskan om en fin julhelg till er alla!

/Toppis

Lite mer hjälp...

2007-09-20T01:51:00.001+02:00

Ett par nya länkar och tips på var man kan hitta någon att prata med när man behöver det finns nu här på bloggen. Inlägget med dessa tips hittar ni här.

Har du något tips? Kanske något lokalt tips som inte hör hemma i Malmö? Du är välkommen att maila. Vi blir så glada att vi skuttar omkring då. Bara så du vet.

Det kom ett brev...

2007-09-16T02:40:00.000+02:00

Det kom ett mail till Överlevare. Med avsändarens tillåtelse lägger jag in det här. För det är ju till alla överlevare och jag tror att det är minst lika viktigt för oss överlevare att få höra att vi kan göra skillnad för andra, som det är för andra att ta del av våra berättelser

/Toppis

Här här delar från två brev från en mamma till överlevare:

Hej.

Vet inte om du som läser mitt mail har varit utsatt för övergrepp.

Men till de som har vill jag bara tacka för att de har styrkan att dela med sig av allt fruktansvärt de varit utsatta för. Har nyss hittat alla bloggar så jag tänker börja läsa. Har fått klart för mig att mina barn varit utsatta för fruktansvärda saker bakom min rygg.Tyvärr finns "makten" kvar från förövaren eftersom han är deras pappa. Låter lite fel att tacka, men hittar inget annat ord för det är värdefullt även för mig som mamma med barn som varit utsatta, att se att till slut klarar en del att få ur sig/berätta om allt fruktansvärda, trots att det gör så ont så ont.

Tack ännu en gång för att ni startat denna sida.

Kan inte med ord beskriva hur viktigt det är att ni fortsätter berätta o de som orkar dela med sig på bloggen du startat. Först o främst för er egen skull, jag är säker på att för många är det ett sätt att överleva. Men för mig som mamma ger det oxå en strimma hopp, svårt att förklara men det finns inte ord för hur viktiga era berättelser är för mig i min situation. Att se att ni till slut klarar att berätta om helvetet

Mvh
/en förtvivlad mamma som tror på sina barn

Trasdockans dag

2007-09-07T10:00:00.000+02:00

TRASDOCKAN, SYMBOLEN FÖR DET SEXUELLT UTSATTA BARNET

TRASDOCKANS DAG är en rikstäckande manifestation som Birgitta Holmberg, ATSUB i Stockholm är grundare och initiativtagare till. Trasdockan är en symbol för de tusentals utsatta, våldtagna barn, som nu är barn och de tusentals vuxna män och kvinnor, som bär sitt eget trasdockebarn med sig genom hela livet. Ett barn, som någon slitit i, slängt undan i ett hörn och glömt bort - som ett ting, ett föremål, en ägodel - precis som en trasdocka. Övergivet av både den som utsatt barnet och av samhället. (källa: Atsub)

För mer info uppdateringar och tider: http://www.atsub.se/td.asp

Nanna delar med sig

2007-08-20T21:11:00.000+02:00

Här nedan finner du en text som är skriven av Nanna som du finner på henns blogg relying on what sounds right.

Tack för att du vill dela med dig av dina viktiga tankar och erfarenheter. Det gör skillnad för många av oss att få ta del av ditt liv.

Värme från Toppis

****************************************

Jag har gått igenom en mangel det senaste året och nu närmar jag mig äntligen den jag innerst inne är. Jag är många saker på en gång, jag är varken det ena eller det andra utan lite av varje. Jag förändras hela tiden. Jag hade aldrig tänkt att jag skulle säga det här högt men det är en lättnad faktiskt. Att inget är skrivet i sten, att situationer och människor förändras, att det inte finns någon gräns på hur långt man kan nå så länge man lyssnar till sitt inre och bejakar sin egen verklighet.

Jag har blivit utsatt för sexuella övergrepp i barndomen, både av min egen pappa och min storebror. Jag hade glömt bort allt det här, det är ju så man gör för att klara sig. Jag har fortfarande endast få minnen, ofta går filmen av på de mest kritiska ställen. En del av mig tror att det är så det behöver vara också. Jag har haft aktiva symptom i tio år. 1998 bröt jag ihop, sa jag upp mig från jobbet och flyttade tillbaka hem till min mamma. Jag har kommit en lång väg sedan dess, har varit intagen på psyket flera gånger och arbetsoförmögen i gud vet hur många år. Småningom kom jag på fötter igen, började jobba, flyttade in i ett eget hem och träffade en jättefin kille. Det var ändå aldrig riktigt bra med mig, inser jag nu. Det var något som skavde i bakhuvudet hela tiden som gjorde att jag sprang snabbare och snabbare tills jag var tvungen att möta verkligheten. Jag började minnas och det var nog det värsta jag någonsin varit med om. Förra hösten och vintern var en enda lång mardröm.

Jag är sjukledig igen, men det är annorlunda den här gången för nu ger jag lov åt mig själv att vara det. Jag har skrivit små berättelser redan i flera år men först nu känns det som om texten flyter på riktigt, skriver sig själv. Jag står vid sidan om och väntar med spänning på vad det ska bli av det hela. Första gången i mitt liv har jag ett fungerande stödnätverk och det om något är stort. Jag går i individuell terapi och i gruppterapi och har en underbar man och två gosiga husdjur. Jag har brutit med min barndomsfamilj, för nu måste jag skydda mig själv från dom som gjort mig illa. Jag har ju en liten flicka att ta hand om och det är det allra viktigaste.

Överlevare

2007-08-16T12:11:00.000+02:00

Hej alla läsare, bloggare och besökare!

Jag har förstått av alla de mail och meddelanden jag får att den här sidan är uppskattad av dem som hittar hit och återkommer. Många säger att de genom våra ord, fått insikter om, både hur det kan vara att vara utsatt för sexuella övergrepp, men också om hur viktigt det är att förstå att går att överleva trots svåra och tunga erfarenheter. Att hitta hit innebär för många att finna hopp.

Och vem kan inte låta bli att imponeras av det enorma mod och all den kraft som finns runt omkring och i er och oss alla?

Och vem upplever sig inte mindre ensam, när man upptäcker att man inte är det?

Vi tar tacksamt emot de berättelser ni vill dela med er av, antingen genom en text här på sidan eller genom era bloggar och hemsidor. Det finns redan en del att läsa här på "Överlevare". Det är bloggare som berättar sin liv. Dessa texter går att finna under rubriken "Överlevare berättar". Vissa av texterna kan stundtals vara tunga att läsa, men de är också fulla av kraft och tapperhet.

Fortsätt berätta! I tystnaden bor skammen som inte hör hemma hos er. I berättelsen om era liv, hur de än ser ut, finns liv och hopp. Och det är i dessa ting vi hittar kraften att just överleva.

Värme från Toppis

Barnet som var jag...

2007-08-08T20:09:00.000+02:00

Denna text har vi fått till oss. Författaren hittar du på Bloggen "Hondjurfunderingar"

Tack för att du delar med dig!

****************************************

Barnet som var jag...

Min dotter fyllde åtta år häromveckan, och hon ser ut exakt som jag gjorde i den åldern; det är nästan skrattretande så lika vi är.

Ibland när jag ser på henne, hennes nakna kropp, så fin, så fulländad, tänker jag på barnet som var jag. Att jag också varit så fin, så ren, så obesudlad. Och då fylls jag av motstridiga känslor...

Dels kan jag känna, iom att jag faktiskt ser hur lika vi är. Att jag också är så där fin, innerst inne. Egentligen. Någonstans. Jag kan inte känna det, men jag inser det teoretiskt i alla fall. (på samma sätt som när de på mitt pratställe frågade hur jag ställer mig till terapi, och jag sade att jag trodde alla människor blev hjälpta av det. Då frågade de om det gällde mig också. "Nej" sade jag, och hörde själv hur dumt det lät, för jag tror ju verkligen att det gäller alla människor, och jag är ju en människa, så det borde ju gälla mig också..)

Och så grips jag av ett vanvettigt raseri, när jag tänker på ifall någon någonsin skulle skada min dotter. Ett djuriskt, otygelbart hat, där jag vill skrika, slåss och döda - som övergår i oändlig sorg.

Sorg för min egen skull - för barnet som var jag...

Ibland skulle jag vilja ta upp mig själv i famnen, och sakta klappa mig på pannan och viska hur fel det var, det han gjorde mot mig. Bedyra att det inte var ok, att man faktiskt inte får göra så, att jag reagerade helt rätt när jag försökte slå larm, när jag barrikaderade ´min dörr, när jag försökte sova i hopknuten sovsäck "vilken rolig nyck - var får hon allt ifrån?". Till slut återstod bara en mekanism. Att stänga av. Helt och fullständigt. När tillvaron blir outhärdlig och allting annat fallerat får man överleva eller gå under. Jag valde att överleva.

Men när jag ser min dotters nakna kropp blir det så tydligt. Vi är så lika hon och jag. Eller hon är så lik, barnet som var jag. Jag skall ta hand om henne nu, den lilla flickan som blev så trasig, och jag skall skydda min dotter och min son från allt ont. De skall få förbli barn. Glada tillitsfulla barn i en värld av lek och njutning, där vuxna är vänliga hjälpare och förebilder och ingen utmaning för svår!

att packa upp sin ryggsäck.

2007-07-18T09:12:00.000+02:00

Här kommer en text från korpdotter. Mig hittar ni här till vardags. Och jag är en av dem som har hand om överlevar-bloggen. Vill passa på att säga att jag är så glad att ni kommer hit, att ni vill dela med er av texter och erfarenheter. Tillsammans är vi starka. Jag vet att det låter som en klyscha. Men det är en sanning med. Om det är någon som vill lägga in en bild till sin text, eller kanske bara en bild (utan text), så är det ok med. Fast det måste vara bilder som ni fotat eller målat själva. Skicka ett mail bara så reder vi upp det. Nåväl, här kommer min text.

**********************************************

Min ryggsäck är tung. Är så trött på att bära den. Trött på att känna remmarna skava in i axlarna. Jag har öppnat den, börjat ta upp saker och titta på dem. Fler och fler saker. Och där, längst ner under all bråten, där satt en liten flicka. En liten korp. Hon blev som en igelkott och sa att jag skulle gå. Att hon visste att det inte gick att tycka om en sån som henne. Att hon var fulast och hemskast av alla i hela världen. Att det var hennes eget fel att alla hatade henne.

Hon var så tillknycklad. Mycket hade legat ovanpå henne i ryggsäcken. Jag lät henne skrika och gråta. Jag sa att jag skulle stanna kvar hos henne så länge hon ville. Hon trodde inte på mig. Det är klart att hon inte trodde på mig. Men jag stannade där, hos henne. Och plötsligt klamrade hon sig fast runt min hals och sa att jag aldrig aldrig fick gå. Hon snyftade och skakade och sa att jag måste stanna för annars skulle hon dö. Samtidigt var hon säker på att jag skulle knuffa undan henne. Men jag gjorde inte det. Jag höll om henne och sa att jag skulle stanna. Och jag stannade.

Jag har drabbats av ett sorteringsryck. Jag har dragit fram alla lådor med gamla brev, gamla foton, gamla papper. Jag har slängt. Massor. Jag har gråtit. Jag har suttit med alla minnen av mitt liv och gråtit för att de knycklade till den lilla korpen så. För att de glömde så mycket. Som att berätta hennes värdefullhet. Lyssna på. Stanna hos. Jag river upp saker ur lådorna och känner hur ryggsäcken blir lättare och lättare.

Jag hittade bilden i en av lådorna. Gjord när jag var sexton. Lilla korp kryper upp i min famn när vi tittar på den. Vi är så ledsna båda två. För det som var. Men jag stryker henne över håret och vet. Inget kommer bli så igen. Vi har varandra. Jag kommer aldrig mer lämna henne och hon kommer aldrig mer bli ensam. Det fanns människor som inte accepterade de villkoren. Att man inte får trampa på den lilla korpen. De är borta nu, och det gör ont. Men jag har henne och hon har mig. Ljuset i mina ögon blir lite starkare varje dag. Jag tror på en framtid. Ett liv. Mig själv. Ingenting kommer bli detsamma igen.

Min väg

2007-07-17T14:53:00.000+02:00

Här nedan finner du en text som vi fått av Mitt Luftrum. Den heter "Min väg" och är en berättelse om en överlevares liv. Sätter en varning för stundtals starkt och känsligt innehåll.

Tack Mitt Luftrum, för att du delar med dig av ditt liv, ditt mod, och din styrka.

******************************

"Min väg"

Jag är 17 och vill fly. Bort från den pålitliga otryggheten. Målet inriktat på hufvudstaden. Där blir allt bra och jag kommer äntligen att finna lyckan. Lycka och tillfredsställelse.

Redan efter några veckor i min nya hemstad märker jag att saker inte blev så som jag tänkt, fantiserat om. Jag är ung och ensam mitt i pulserande stad, och dessutom inte ett dugg mån om mig själv. Jag umgås med fel människor (till största delen män), låter dem utnyttja mig, på fler än ett sätt, och som grädde på moset blir jag till slut hemlös. Som artonåring driver jag mest runt på gatorna och fruktar mörkret, för då natten faller in vet jag inte om jag hittar sovplats. Jag träffar en gift man och inleder en relation. Han behandlar mig på det sätt jag tror mig vara förtjänt av, och i min desperata jakt efter kärlek och bekräftelse låter jag honom göra vad han vill med mig, mer eller mindre. Jag kommer snart att flyga till London för att hämta/langa droger åt hans bekanta. Den tredje gången åker jag fast. Blir efter tuff och jobbig rättegång frikänd dock.

När jag är 19 är jag tillbaka i staden där jag föddes. Rättegången tog på mina krafter och min säkerhet kan inte garanteras i hufvudstaden. Jag träffar en ny man och blir gravid. Min far slänger ut mig och jag flyttar in utan ägodelar hos den nya mannen och hans familj. Där är fruktansvärd misär och jag känner mig hemma. Jag kommer ifrån ett ?fint? medelklasshem, där folk beter sig så som ?bör? utåt, när grannarnas insyn är ett existerande faktum, men jag identifierade mig alltid med utanförskap. Bostadslösa, flyktingar, missbrukare osv.

Jag minns graviditeten som mörker. Min nya pojkvän och jag flyttar in i eget och snart är misshandeln igång. Psykisk terror, sparkar och slag. Våldtäkter blev snabbt en del av min vardag. Jag har under denna tid panikångest som tar över min kropp under nätterna. Jag har svårt att andas, hemska smärtor i bröstryggen, och kräks. Jämt. In och ut på akuten, ingen hittar fel.

1999 är jag 20 år och stolt mor till nyfödd vacker liten flicka. Jag tackar min lyckliga stjärna för att hon föddes frisk, stor och välmående. Det är ett mirakel i sig. Jag står ut med 5 månader till av terrorn (som snarare blev värre efter födseln), men tar mig sedan ur hans grepp. Allt på grund av kärlek till min lilla. Min mor slutar att umgås med mig och klandrar mig för händelsen. Jag hade nog provocerat honom.

Här följer sedan några år då jag försöker att finna min/vår plats i livet. Vi flyttar runt i staden, till annan stad, men min trygghet går inte att finna, var jag än hamnar. Dottern klarar sig bättre. Vi är dock väldigt ensamma.

Året har hunnit bli 2004 och jag bryter till slut ihop. Blir deprimerad (mer än tidigare), och är suicidal. Jag har här brutit cirkeln av skadande män, men ersatt det med eget fysiskt självskadebeteende. Min storasyster tvingar mig att söka akut hjälp, vilket jag gör. Och här, börjar vägen tillbaka.

Terapi startas igång och jag börjar att ta hand om den lilla inom. Minnen av utsatthet och maktlöshet sköljer över mig. Jag tar mig över många hala broar under vilka avgrundsdjupet skrämmer. Jag minns först och främst föräldrarnas alkoholism, psykiska terror och far som misshandlar mor. Sedan kom de andra minnena, de där diffusa, som inte är som de andra, men som smärtar mer än något jag tidigare erfarit. Mer än mäns misshandel, mer än sömnlösa nätter i tunnelbanan. Minnen av sexuella övergrepp.

Men jag har kravlat mig upp ur leran. Jag har vänt upp och ned på tidigare livssituation, funnit min styrka, mitt värde och min självrespekt. Och även en livskamrat som står vid min sida i denna ytterst svåra process.

Jag är på rätt väg, det måste jag vara.

En del av mitt liv

2007-07-15T10:23:00.000+02:00

Nedan finner du en text från vår nyaste bloggare. Tack till Feministisk vänstertjej för att du vill dela med dig till oss.

**************************************

Jag hade planer på att bli undersköterska. Precis när jag gick ut högstadiet visste jag inte vad jag skulle göra.Jag frågade en annan kamrat och hon sa "Gör som alla andra, bli undersköterska." Sagt och gjort. Nu så här efteråt är det lite märkligt hur jag liksom inte brydde mig.Det hon sa, det blev. Det var inte djupare än så.

Jag gick där i ett år.Jag gjorde bra i från mig.Sedan opererade jag ett knä.Och insåg att jag inte längre kunde göra den praktik vi då skulle ut på, hemtjänst. Jag hoppade av allting. Jag minns att jag fick ett brev av våran centerpartistiske rektor: "Du går mot all säkerhet mot något bättre" skrev hon bl a.

Jag gick en annan linje. Där skrev jag ett fördjupningsarbete om incest.Och ett annat om kvinnomisshandel. Jag minns hur jag , när jag satt i mitt vardagsrum och skrev arbetet om incest blev alldeles kall. "Detta handlar om mig!" Det som fick mig att tänka så, var bl a när jag läste om gränser. Att det i en normal familj är öppna gränser ut mot samhället, men inom familjen är de stängda. I en onormal familj är det tvärtom. Gränserna inom familjen är öppna, och ut mot samhället, grannar m.m är de stängda.

Jag slog bort det.Jag hade bra betyg från den nya linjen.Jag tänkte att jag nog skulle bli undersköterska i allafall. Jag sökte långt bort från mitt hem.Jag kom in där det var mellanlångt bort.

Jag minns när jag åkte i från min familj.Jag tänker rätt ofta på det ibland. Eftersom att den resan jag gjorde då, förändrade mitt liv för alltid. Hade jag vetat vad jag gick in i för inre resa hade jag förmodligen inte åkt.

Jag gick på den nya skolan i en vecka.Jag åkte ambulans tillbaka till mitt län.Jag har gått igenom ALLT som finns att gå igenom i det som drabbade mig.

Jag fick komma till ett behandlingshem och där fick jag terapi och där fick jag hjälp .I två års tid sa jag att jag mådde bra. Det var så skönt att få komma någonstans där det fanns tid att sätta tillbaka lite av helheten av mitt liv igen. Andas.Vara. Bra så.Jag lämnade behandlingshemmet,jag lämnade också tyvärr terapin.

Mera skola, det var det jag ville.Jag upptäckte överlevaresidorna på Internet.(Minns inte länge om det var före eller efter Afrika resan)Jag åkte till Afrika, jag skrev dikterna om min uppväxt som handlade om incest när jag kom hem från den resan.För första gången ville jag verkligen dö på riktigt.Tillbaka till behandlingshemmet.Där gjorde jag färdig terapin.Jag träffade andra överlevare i det riktiga livet.Det var ett viktigt steg för att bryta förnekandet.

Jag fann genom det här mitt uttryckssätt, eller om man ska kalla det att jag fann kreativiteten. Och det var skrivandet.Jag gick en målarkurs hos en konstnär innan jag började skolan det var själva infartsporten , det var där på den kursen jag hittade det jag ville göra med mitt liv.

Jag hade bortträngt mina upplevelser som kom fram i mina dikter.För att förstå dikterna behöver jag mera tid.I terapin fick känslorna komma fram och läkas och det var det viktigaste.

***************

Gösta Harding och Ericastiftelsen

2007-07-14T07:56:00.000+02:00

En text av Kire. Tack för att du delar med dig av erfarenheter och viktiga kunskaper.

*********************************

Gösta Harding och Ericastiftelsen

I februari 1968 började jag i terapi hos Gösta Harding på Ericastiftelsen. Han var en känd barnpsykiater, och författare till flera böcker, som till exempel "Leken som avslöjar". Jag var 13 år. Han lär ha sagt till mina föräldrar att han skulle "göra mig frisk" inom ett halvår.

När jag träffade honom de första gångerna imponerade han mycket på mig. Han berättade för mig om bortträngda minnen, att det kan finnas traumatiska upplevelser som är begravda i det omedvetna. Om man kan medvetandegöra dessa, kan man bli frisk.

Jag kände intuitivt att det var rätt, och blev hoppfull. Han var dessutom vänlig och lyssnade på vad jag berättade. Det var väl första gången någon lyssnat på allvar.

Men det visade sig efter ett tag att jag inte hade någon anledning att vara så hoppfull. Redan inom ett år var det ganska klart att han egentligen inte ville höra på några traumatiska minnen. De skrämde honom, de irriterade honom, ibland gjorde de honom arg…

Så fort det brände till lät han likgiltig, eller irriterad. Det blev mer och mer uppenbart att han inte höll vad han lovade. Så tidigt som månadsskiftet januari-februari 1969 (jag hade just fyllt 14) kommenterade jag i min dagbok att terapin gick på tomgång. Och en bit in i februari 1969 nämnde jag hur irriterad och likgiltig han verkade när jag ville ta upp brännande och obehagliga upplevelser.

Till sist bestämde han sig för att bortträngda minnen, det var lite farligt, trots allt. Så i september 1969 förklarade han för mig att det nog inte var så bra att rota i barndomen, vi borde ägna oss att diskutera hur det gick för mig i skolan istället. Jag kände mig förrådd.. Gången efter kom jag för sent för första gången någonsin. Man behöver inte vara freudian för att se en dold protest i denna felhandling.

Jag minns att jag hade en dröm om Gösta Harding, där han var en auktoritär godsägare som talade till sina underlydande i megafon.

Men förräderiet från Ericastiftelsen blev till sist komplett. Våren 1971, när jag samtidigt slutade nian, pensionerades Harding, och det var meningen att jag skulle få Margit Bellman, en annan känd expert på barnpsykoterapi, istället. Men just då hade en rad omständigheter gjort att jag förlorade fotfästet och gled in i något som i hög grad liknade en psykos.

Då var jag inte så intressant längre. Harding hade sett mig som en intellektuellt rörlig, fascinerande ung patient. Den bilden hade han fört vidare till Margit Bellman. Men när jag plötsligt fick alltför mycket ångest blev jag inte intressant längre, bara besvärlig. Jag fick reda på att hon inte längre ville ta mig i terapi. Just som världen rämnade omkring mig övergavs jag av Ericastiftelsen, där de hade lovat att jag skulle varit "botad" tre år tidigare.

Jag minns det inte själv, men det har berättats för mig att när jag fick reda på att jag inte skulle få gå kvar i terapi bröt jag samman och grät som ett barn.

På så sätt bidrog även Ericastiftelsens likgiltighet till den snabba fallet ned i psykos…

Kire

Före och Efter

2007-07-06T14:06:00.000+02:00

Här nedan följer en text av Trasdockan som är en av bloggarna du finner i länklistan.

Ett stort varmt tack till dig Trasdockan för att du delar med dig!

_________________________________________________

Man kan säga att det fanns ett liv före och ett liv efter, och givetvis, ett liv i dag. I slutet av 90-talet och början av år 00- var jag en person, och i mitten av år 00 förändrades jag och livet blev ett annat. Före och efter blir ett bra sätt att försöka beskriva mitt liv på. Logiskt nog börjar jag med Före.

Före.
Jag var en duktig idrottartjej som gjorde stora framsteg i min idrott. Jag tränade varje kväll och jag älskade träningen. Det var min frizon, mitt liv, ja nästan mitt allt. Där fanns mina vänner och min trygghet, jag var den tjej jag var och jag fick vara den jag var. Masse var min tränare men också som en storebror för mig. Jag älskade honom och han älskade mig, även om han aldrig sa det rakt ut. Ingen kille/tjej kärlek, bara syskonkärlek. Jag hade just fått ett bra heltidsjobb där jag fick löneförhöjning på löneförhöjning. Jag bodde tillsammans med Alkoholisten, som då var min pojkvän.

Omgivningen såg vad de ville se, eller det jag utstrålade, en ung, vacker tjej, mitt i livet, som var lycklig och som det gick bra för. Eftersom Alkoholisten föredrog krogen eller fester, var även jag ofta ute i svängarna. Jag var dock den som inte ville dricka, som hellre körde, eller nöjde mig med en cider.

Våren -00 hände någonting inom mig. Jag ramlade och jag föll, rakt ner i ett stort, svart hål. Min fasad var på väg att spricka och jag visste inte hur jag skulle hålla den uppe så ingen skulle se.

Sommaren -00 var jag i Norge på semester och det var då jag på allvar började förstå att det inte stod rätt till med mig. Jag kunde se de vackra bergen, jag kunde känna dofterna, jag kunde höra ljudet av vatten. Men, jag kunde inte känna. Jag kunde inte känna någonting. För ingenting spelade längre någon roll.

Det ingen visste var att jag under ett år gått till ett arbete där jag vantrivdes. Mina kollegor ignorerade och frös ut mig, de pratade inte med mig, de hälsade inte när jag kom och de svarade inte på mina tilltal. Jag hade i ett år sett dem åka i väg i stora klungor på lunch, och själv suttit kvar, för jag inte fått följa med. Ibland frågade jag, och de gånger jag fick svar så fanns det inte plats för mig i någon bil. Jag hade en egen bil, men det räknades inte. Jag förstod att de faktiskt inte ville ha med mig och någonstans drog jag min egen gräns. Dom behövde inte mig och jag behövde inte dom.

Fikarasterna hade jag för länge sedan slutat ta, jag orkade inte sitta ensam vid ett bord och nu började jag även hoppa över luncherna, eller ta lunch sent på eftermiddagen. Men hemma höll jag fasaden, Alkoholisten och mina föräldrar var så glada över mitt jobb, och jag ville för allt i världen inte göra dem besvikna. Så jag log och jag log.

Lunchrasterna och vägen till jobbet på morgonen började bli farliga för mig. Jag planerade att dö, där någonstans, i min bil, krockat mot ett träd, eller, en mötande bil. Jag tänkte ut planer på vad jag skulle säga och skylla på i fall jag överlevde, jag insåg att krocka med någon annan var kört, jag skulle sätta en annans liv i fara, kanske någon som ville leva. Allt skulle se ut som en helt vanlig olycka med dödlig utgång. Ingen skulle kunna ana att det var ett självmord.
Så höll jag på flera gånger om dagen i närmare ett år, jag åkte runt, runt varje lunch och varje morgon och eftermiddag, tårarna sprutade och jag ville inte leva.

Jag åkte med till London med arbetskollegorna, för att bli lämnad ensam på en pub. Jag hade talat om att jag bara skulle gå på toaletten, och då, precis då, drog alla trettio sin väg. De lämnade mig ensam kvar. Jag insåg mer och mer att de verkligen avskydde min närvaro.

En vanlig onsdagsmorgon orkade jag inte längre. Jag hittade inget perfekt tillfälle att krascha bilen och dö på, jag gav upp, jag låg kvar i sängen, och sjukskrev mig. De kommande dagarna trodde jag på allvar att jag höll på att bli galen, tokig, någonting gjorde mig förvirrad, rädd, yr och fick mig att ramla ihop. Det slutade med två veckors sjukskrivning via företagshälsovården, och jag trodde på fullaste allvar att det skulle räcka. Ironiskt och lite naivt tänkt, kan jag tycka i efterhand.

Efter

Ja, efter den där onsdagsmorgonen kraschade jag totalt. Fasaden försvann, den ordentliga unga kvinna jag varit dog och ersattes av en rival. Alkoholisten åkte ut ur mitt liv, jag ville inte se honom mer.

Jag ersatte jobbet med självskador. Skar mig blodig, slog mig blå och svart och tog överdoser. Åkte in och ut på akuten, ibland i ambulans, andra gånger i taxi. Panikångesten slet sönder mig, jag hyperventilerade minst tio timmar per dygn, varje dag, jag grät, jag skrek, jag föll och jag reste mig. Jag fick en psykiatriker och en terapeut och de såg maktlösa på hur jag sjönk.

Mitt i allt det här hade jag träffat en ny underbar kille, som än i dag är kvar. Hur han orkade vet inte ens han, våra första år blev väldigt destruktiva och hemska, men sakta och säkert byggde vi upp en tillvaro. Han trodde att han skulle finna mig död varje dag han kom hem från arbetet, och ibland var jag nästan det.

Det var också nu jag började förstå att det inte alls varit okej att göra vad som helst med mig. Före Alkoholisten hade jag en pojkvän, Våldtäktsmannen, som jag var ihop med några år. De sista sju månaderna i vårt förhållande bodde vi ihop och det var då det började, våldtäkterna, slagen och hoten. Jag var van hemifrån, där min far gjort liknande saker med mig, och såg det nästan som en naturlig del i livet. Nu började jag förstå att livet inte skulle vara så, men jag kunde inte hantera det. Jag var van vid att någon skadade mig och nu när ingen längre gjorde det, så gjorde jag det.

Jag trodde den där dagen i början av mars 2001 att jag skulle vara hemma i två veckor. Nu är det juli 2007, och jag sitter fortfarande hemma. Två veckor blev snabbt 6,5 år. Under tiden har jag hunnit med ett antal terapeuter och psykiatriker, jag har hunnit med ett antal ambulansfärder och sjukhusbesök. Jag har druckit kol och legat på intensiven.

Jag har också mist människor. Masse, som funnits i mitt liv i fjorton år, försvann. Han som varit min Gud och mitt liv, han vågade inte stå kvar. Några år senare försvann även min familj och släkt efter att jag konfronterat en av mina förövare. Och när de försvann var jag tvungen att dra och lämna min barndom och ungdom bakom mig, lämna alla gamla grannar och bekanta till familjen. Ett tag senare vågade jag inte heller bo kvar i samma Län som dem, utan flyttade till en helt annan del av landet.

I dag

Jag lever. Ibland överlever jag bara, men de flesta dagarna lever jag. Jag vill inte längre dö, tvärtom är jag rädd för att dö, jag vill leva, överleva, finnas och existera. Självskadorna har ebbat ur, inte helt, men nästan. Självmordsförsök var det länge sedan jag begick och det har jag ingen lust att uppleva igen. Jag går i terapi två timmar i veckan, som i höst ska bli sex timmar i veckan. Utöver det går jag och får medicin samt avslappning två timmar i veckan.

Jag kan sakna det förflutna, det som fanns men aldrig mer kommer att finnas. Jag kan sakna min mamma, som var mitt allt och valde att svika, och jag kan sakna Masse. En del dagar saknar jag så jag håller på att gå sönder, andra dagar kan jag snabbt skingra tankarna. Många delar inom mig vill tillbaka till Då, till Före.

Det kan låta konstigt, men trots övergrepp och våldtäkter, har jag ibland svårt att se det positiva i att allt är slut nu. För jag saknar dem, jag saknar de jag älskar, jag saknar de jag sett sedan jag kom till världen, de som alltid funnits där, jag kan sakna miljön jag växte upp i, där jag kände till varje träd, varje stig, varje blomma och varje grässtrå. Jag saknar att ha en mamma som ringer tjugoelva gånger om dagen och säger precis samma sak om och om igen. Jag saknar att tillhöra en familj, ett förflutet och en släkt.

Ett tag släppte jag in många människor i mitt liv, men de tog vad de ville ha och lämnade mig sedan, så jag är sparsam. I stället ägnar jag mycket tid åt att skriva, måla och umgås med min hund. Jag tycker egentligen om människor, men vågar inte tro på dem.

Jag ska ta livet tillbaka. Och en dag ska jag vakna upp, utan att känna S; skam, skuld, sorg och saknad. Jag väljer att här inte berätta direkt om övergreppen, utan mer om livet och vad allt ställt till med.

Tack för jag fick ta lite plats här!

Trasdockan 2007-07-06

Vill du dela med dig?

2007-06-21T14:17:00.000+02:00

Vill du som är överlevare skriva något och publicera det på den här bloggen är du välkommen att skriva till oss. Använd vår mailadress eller formuläret till höger i bloggen.

Här finner du några som skrivit på Överlevare

Vi tar tacksamt emot ditt bidrag!

/Toppis och Korpdotter

Nytt tips på bok.

2007-06-16T17:55:00.000+02:00

Den finns med både under tips på romaner och under tips att läsa om läkande.

Ord av Anna-Karin Granberg

2007-06-07T17:38:00.000+02:00

Här nedan finner du en text som är skriven av Anna-Karin Granberg särskilt för vår blogg.

Vill du läsa mer av Anna-Karin kan du titta på hennes hemsida och blogg, som du också finner i vår länksamling.

Tack Anna-Karin för att du delar med dig av dina kloka ord och tankar.

*****************************************************

Om jag skulle säga tre ord om skrivande i förhållande till överlevarskap skulle det nog bli ungefär så här: Ja, skriv absolut. För min egen del har skrivandet varit viktigare än "vanlig" terapi, det har varit min egen terapi vars utformning jag själv bestämde över. Det var inte alls därför jag började skriva dikter som åttaåring utan bara för att ord var så njutbara och spännande, men senare i livet när jag behövde ett redskap för att bearbeta mina upplevelser var (och är) jag djupt tacksam över att språket fanns till hands.

Att ge namn åt sina upplevelser och känslor tror jag är oerhört viktigt. Och minst lika viktigt är att det blir rätta namn. Om jag går runt och säger: "åh, jag är så sömnlös" i stället för att säga som det verkligen är: "åh, jag kan inte sova för att jag är rädd att bli väckt" minskar det mina chanser att göra något åt mina sömnproblem. Och en del av den erkänsla man behöver ge sig själv kan vara verbal: "ja, det var orätt som skedde, jag var ett oskyldigt offer och det har påverkat mitt liv fram till idag, jag har all rätt att känna vrede och sorg".

Men skrivandets allra viktigaste funktion för min egen del har varit som ett medel att se och oskadliggöra. Att formulera svåra saker i ord gör det lättare för mig att förstå dem, se hur det hänger ihop. Och när de sedan står där på skärmen eller papperet har jag på ett fantastiskt sätt flyttat ut dem ur mig själv, deras skadlighet har minskat. När jag läser mina ord blir det också så uppenbart att tiden har gått, det var då, jag har förflyttat mig en lång väg sedan dess.

Steget bortom att skriva för sin egen skull är att bli läst av andra. När jag debuterade 1985 fanns inte internet. Den enda vägen att gå om man ville få sina texter spridda var att få dem utgivna på ett förlag. Även idag har den tryckta boken sina poänger och den lär aldrig konkurreras ut helt av e-böcker och bloggar. Sedan är det idag svårare än någonsin att få en bok utgiven därför att det är så många som skriver. Tyvärr öppnar det både för kommersialisering och sensationalism. Förlagen vill att böcker ska sälja i stora upplagor för att konkurrensen från digitala medier är så stor, och då kan smala, mer konstnärliga texter hamna i skymundan och bli svåra att få utgivna.

Det finns en aspekt av textpublicering som är oerhört viktig för skrivande Överlevare att tänka igenom mycket noga, och det är om man vill skriva under eget namn eller använda en pseudonym. På den här punkten har jag själv ändrat synsätt helt. Förut har jag tyckt att om man bara kan, orkar och har möjlighet att skriva i eget namn är det bra. Jag tänkte att, för att travestera ett slitet uttryck, om vi var många som gav våra ansikten åt övergrepp mot barn så blev det svårare att bortse från att det händer.

Men tidigare i år fick jag av en händelse veta att min egen historia inte alls har tagits på fullt allvar överallt utan att dess sanningshalt har ifrågasatts i ett pågående förtal som sattes igång av en släkting till mig och har fortsatt sedan dess. Jag vill inte att någon annan ska råka ut för något liknande så därför berättar jag numera alltid detta och råder alla med texter som de tror på eller mer konkreta litterära funderingar att tänka igenom detta noga. Jag tror inte längre att en berättelse under eget namn har större slagkraft än en berättelse under pseudonym. Kanske kan det till och med vara tvärtom.

Men en sak som jag personligen är oerhört glad över, det är framväxandet av en bloggvärld. Bloggformen är flexibel och opretentiös och kan vara mycket bra för den som har det jobbigt och inte orkar samla sig till den arbetsinsats som ett självbiografi- eller romanprojekt utgör. Vi får respons ganska omgående på det vi gör. Och här kan vi vara anonyma bäst vi vill, det har ingen större betydelse. Och i denna bloggvärld kan nya kontakter knytas utifrån det vi publicerar, nya nätverk växa fram, och vänskap och lojalitet uppstå.

Med vänliga hälsningar
Anna-Karin Granberg.

Slappna av...?

2007-06-04T20:02:00.001+02:00

Har glömt pusha för att det finns länkar till ljudfiler med olika avslappningsövningar nu. De finns under tips vid sömnproblem. De kan faktiskt vara bra, rekommenderar att prova. Tipsen finns här.

Och du... glöm inte att dina tips är välkomna också. Använd formuläret till höger, eller skriv in som en kommentar. Eller maila till overlevare@hotmail.com

Hemsidor.

2007-05-30T12:47:00.000+02:00

Det finns ganska många hemsidor som överlevare gjort. Nu finns det en alldeles ny länklista med just såna hemsidor här på bloggen. Vill du ha din hemsida med här är det bara att maila på overlevare@hotmail.com eller använda formuläret till höger.

"ÖVERLEVARE" tar form

2007-05-27T17:04:00.000+02:00

Nu har det gått tre dagar. På dessa dagar har den här sidan gått från en idé till att bli så jättefin och full av innehåll som du nu finner den. Jag startade Överlevare för att jag funnit så mycket styrka i andras skrivande, andras livsberättelser och unika erfarenheter och jag tycker att alla dessa berättelser kunde samlas på ett och samma ställe. På det viset ges möjligheten för andra, överlevare eller inte, att lätt kan finna dem och ta del av dem.

Nu har sidan blivit så mycket mer och så mycket finare än vad jag från början föreställde mig. Och de ni nu ser är skapat av Korpdotter som lagt ner tid och massor av energi på att göra det trevligt och lättillgängligt här. Tack fina du!

Jag skriver själv blogg i Min Fåtölj. Jag skriver om mitt liv och saker i det som jag finner viktiga. Vad som präglar mycket av mitt skrivande är förstås hur jag lever mina dagar och vad det är som har format existensen att se ut just så, som min.

För flera år sedan påbörjade jag en resa som skulle ta mig igenom och förbi en ljusfattig och svår tid. Jag önskar mig inte tillbaka, men jag vill inte heller leva ett liv där jag varit utan denna expedition i minnen och känslor.

Utan det stöd och igenkännande jag fått av andra överlevare av sexuella övergrepp på forumet Andrum och i bloggvärlden, så skulle jag inte vågat utforska så mycket på min resa. Kanske hade jag inte vågat leva överhuvudtaget.

För att ni berättar, delar med er, vågar och finns, existerar jag. För att ni finns har jag vågat berätta. Och i min berättelse blev jag en överlevare.

Fortsätt berätta! I tystnaden bor skammen som inte hör hemma hos er. I berättelsen om era liv, hur de än ser ut, finns liv och hopp. Och det är i dessa ting vi hittar kraften att just överleva.

Värme från Toppis

Räknare.

2007-05-27T16:12:00.000+02:00

Det finns en räknare på bloggen nu. Du hittar den allra längst ner på sidan.

Hjälp nu genast.

2007-05-27T14:36:00.004+02:00

Här samlar vi tex nummer till telefonjourer och mail- eller webbadresser där man kan få hjälp ganska bums. Saknar du något på listan ska du absolut höra av dig så att vi kan lägga till det.

TELEFONJOURER

Nationella hjälplinjen
Jourtelefon för människor i akut psykisk kris. Personalen som tar emot samtalen har utbildats inom psykiatri eller annan vård. Flera frivilligorganisationer driver jourverksamheten med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden.

Telefonnummer: 020 - 22 00 60

Öppettider:
Måndag - torsdag: 17.00 - 22.00
Fredag - söndag: 17.00 - 24.00

www.nationellahjalplinjen.a.se

Stödcentrum mot incest, telefonjour
Alla som sitter i telefonjouren är medlemmar och har själva varit utsatta för sexuella övergrepp.
Telefonnummer 08 - 696 00 95
Öppettider:Måndag 13.00 - 15.00
Tisdag 19.00 - 21.00
Torsdag 10.00-12.00

Läs mer på http://www.rsci.nu/

Kvinnofridslinjen
Kvinnofridslinjen är för dig som blivit utsatt för hot, våld eller sexuella övergrepp. Linjen är öppen dygnet runt, och samtalet syns inte på telefonräkningen. De som svarar är socionomer eller sjuksköterskor. Det finns även texttelefon för dig som har nersatt hörsel eller talförmåga.

telefonnummer: 020 505050
www.kvinnofridslinjen.se

BRIS - Barnens Rätt I Samhället
För dig upp till 18 år. BRIS betalar samtalet och det syns aldrig på din telefonräkning att du har ringt till Barnens Hjälptelefon. Alla vuxna på Barnens Hjälptelefon har tystnadsplikt och får inte berätta för någon vad samtalen handlar om.

Telefonnummer: 0200 - 230 230

Öppettider:
Måndag - fredag: 15.00 - 21.00
Lördag - söndag: 15.00 - 18.00

www.bris.se

Föräldratelefonen
En 020-linje för föräldrar och andra vuxna. Du ringer gratis och får vara anonym. Svararna är erfarna psykologer och socionomer.

Ring Föräldratelefonen 020 - 85 20 00

Öppen alla vardagar mellan 10.00 och 14.00.

Rädda Barnens Föräldratelefon

Telefonnummer: 020-786 786

må 12.00 -20.00
ti-fre 18.00-21.00
lö-sö 13.00-16.00

Rädda Barnens Föräldramejl är alltid öppen:
www.rb.se - klicka där det står "föräldratelefonen" så finns där även ett mailformulär

Jourhavande kompis
Telefonjour för barn och ungdomar upp till 25 år som behöver prata. De som svarar är själva unga.

Telefonnummer: 020 - 222 444

Öppettider: Måndag - fredag: 18.00 - 22.00

Jourhavande medmänniska
En partipolitiskt och religiöst oberoende, ideell förening. Medlemmarna som sitter i jouren genomgår en omfattande grundutbildning och deltar även i regelbundna vidareutbildningar.

Telefonnummer: 08 - 702 16 80
Öppet varje natt, året runt 21.00 - 06.00.

www.jourhavande-medmanniska.com

Jourhavande präst
Öppen för alla, du behöver ej tillhöra Svenska kyrkan för att få ringa.

Telefonnummer: 112 (be att få prata med jourhavande präst)
Öppettider: Alla nätter 22.00 - 06.00

Kan även nås lokalt - för Stockholms stift gäller tel.nr. 08 - 702 15 80 och de har öppet alla dagar 19.00 - 07.00.

Mansjouren
Telefonnummer: 08 - 30 30 20

Läs mer på www.mansjouren.net

Kvinnojourer/ tjejjourer
På många håll finns det kvinnojourer som har telefonjour, kolla efter din lokala kvinnojour på någon av dessa hemsidorna:
http://www.kvinnojour.com/
http://www.roks.se/

Terrafem
har en jourtelefon där det går att få stöd på andra språk än svenska.
020-52 10 10

http://www.terrafem.org/

Systerjouren Somaya
är en kvinno- och tjejjoursverksamhet. De som jobbar där har muslimsk bakgrund, och det går att få stöd på andra språk än svenska.

Telefonnummer: 020 - 81 82 83

Telefonjouren är öppen:
onsdagar kl 18-21
fredagar kl 18-20 samt
lördagar kl 11-13

INTERNET

Hopps jourmail
svar inom tre dagar, se mer på www.hopp.org
jour@hopp.org

Rädda Barnens Föräldramejl
alltid öppen, du skickar via formulär på hemsidan.
www.rb.se - klicka där det står "föräldratelefonen" så finns där även ett mailformulär

Jourhavande kompis-chatt
Alla jourhavande kompisar är mellan 18 och 30 år, och chatten sker i ett privat chattrum. du kan vara anonym och ingen annan kan se vad du skriver.
Chatten är öppen dessa tider
Måndag-fredag: 18-22
Lördag: 14-18
Söndag: 14-18
ungdomar.se/jourhavande_kompis.php

Röda sidorna
Det här är BRIS sida där du kan hitta svar på var du kan hitta hjälp i olika lägen. Hjälpen avser personer under 18 år.
www.rodasidorna.se

Forum på nätet
Ibland kan det hjälpa att bara hitta någon som är i samma situation som en, som vet vad man pratar om. På nätet finns olika forum och mötesplatser.

www.andrumforum.se - för dig som varit utsatt för sexuella övergrepp
www.terapisnack.com - för terapeuter och patienter. Ett forum för många olika problem, där man kan byta erfarenheter med varandra. Finns även möjlighet att fråga en expert om det är något man går och funderar över, eller som är riktigt jobbigt.
www.zebraforum.com - för dig som lider av ätstörningar och självskadebeteende, men också för dig som mår dåligt utan att göra dig illa.
www.sps.nu/forum - forum för personer med panikångest och/eller social fobi.
RFHL har ett forum avsett för problem med läkemedel. Handlar mest om biverkningar och att sluta, men även allmänt delande av erfarenheter och upplevelser. www.oberoende.info/rfhlups/forum/index.php
http://www.wedidit.se/ - forum för de som dissocierar (och har DID eller DDNOS), och för människor med PTSD. Forumet är till även för deras anhöriga.

PSYKAKUT

Mår du riktigt dåligt så finns det alternativ som är bättre än att ge upp. Psykiatrin finns där för att hjälpa dig och på närmaste psykiatriska akutmottagning kan du få hjälp när som helst på dygnet.
Vet du inte var närmaste psykakut finns så kolla i telefonkatalogen
www.gulasidorna.se

Att läsa om läkande

2007-05-27T09:58:00.004+02:00

Har du läst något bra som hjälpt dig i läkandeprocessen? Något som hjälpt dig att förstå, hantera, stå ut? Eller behöver du läsa precis något sånt?

Vi samlar tipsen på såna böcker här, de där böckerna, artiklarna eller uppsatserna, eller vad det nu kan vara, som handlar om läkandet. Bidra gärna med tips. Mail overlevare@hotmail.com eller skriv in som en kommentar här i inlägget. Det går också bra att använda formuläret till höger.

Incest och andra sexuella övergrepp - Ellen Bass & Laura Davis
Detta är en bra bok, lättbegriplig, överskådlig och innehåller svar och förklaringar på det mesta man kan fundera över. Beskriver läkandets olika uttryck och stadier. En bok att hitta styrka och hjälp i.
Ta livet tillbaka - Elin Björkstam
Uppsats på d-nivå skriven på Malmö högskola, om läkandeprocessen. Du hittar den som pdf-fil om du [klickar här]
Behandlingseffekter av barn med dissociativ problematik - Robert Olsson
Uppsats skriven på Stockholms universitet. Kanske är inte de där behandlingseffekterna vad jag (korpdotter) behövde läsa om, men uppsatsen innehåller en bra genomgång av dissociation, både historiskt och kring olika dissociativa problem, och det har jag haft stor nytta av i förståelsen av mig själv.
Även denna uppsats finns att ladda ner som pdf-fil. [klicka på den här länken]
Ut ur mörkret - Linda Caine & Robin Royston
Den här boken finns även under roman-tips, men jag tyckte att den platsade minst lika bra här. Det är berättelsen om Lindas process, från att hon mår dåligt på gränsen till undergång, till att hon får upp minnen av hemska saker som hänt i hennes barndom. Robin Royston var hennes läkare och terapeut under de här åren och boken är upplagd så att de skriver i stort sett varannat kapitel. Det ger en annorlunda struktur och också en annorlunda trygghet och insikt i vad som egentligen händer att få det från två perspektiv parallellt. Det är en ruskigt stark och bra bok. Den skildrar också mycket av processen med tex drömmar, minnesflashar och dissociation, kan vara till en hjälp och igenkänning när man själv befinner sig i processen av att minnas.

Utsatt för våldtäkt? En bok till dig som blivit drabbad - Josefin Grände.
I denna bok varvas Grändes erfarenheter från sitt arbete i Team för Våldtagna Kvinnor med tjejers och kvinnors egna röster och tips.
Förövarpsykologi - Om våldtäkt, incest och pedofili, av Elisabeth Kwarnmark och Inga Tidefors Andersson
Detta är en bok som handlar om hur sexualbrottslingar fungerar. Den tar upp olika teorier och psykologiska aspekter rörande detta, och även hur man kan hjälpa och behandla förövare. Den är väldigt psykoanalytiskt inriktad, och även om jag inte hänger med i riktigt alla de vetenskapliga svängarna, så ger det mig mycket att läsa den. Jag får hjälp att sätta ord på vissa mekanismer hos min pappa, och också hur de påverkat mig.
Flocken av Joan Frances Casey och Lynn Wilson
Detta är också en bok som passar lika bra här som bland romantipsen, eftersom det är en självbiografisk roman om läkningsprocessen. Flocken handlar om en kvinna som efter att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp splittrat sig i flera olika delar. Den börjar när kvinnan söker terapi, och man får följa resans gång när de olika delpersonligheterna träder fram, blir tydligare, och utvecklas. Joans egna berättelse om det som var varvas med terapeutens anteckningar. Det är en bok om den kamp och den resa som det terapeutiska arbetet är. I de båda olika skildringarna av vad som händer blir terapiprocessen tydlig på många olika sätt, och det hjälper mig att förstå saker som händer i min egen process, och i mina egna reaktioner.
När harpalten ylar av Truddi Chase
Ännu en självbiografisk roman om en splittrad identitet efter grova övergrepp i barndomen. Truddi är i själva verket inte en person, utan har över 90 olika bitar i sig, och det är dessa som tillsammans berättar historien. Boken följer den terapeutiska processen och delpersonerna blir mer medvetna om varandra, och lär sig mer och mer att acceptera varandra och samarbeta. Samtidigt kommer minnena fram, lite i taget. Boken skildrar väldigt starkt det kaos som Truddi och alla personer inom henne upplever, och den kamp det är att överhuvudtaget överleva processen och de minnen som kommer fram. Samtidigt är boken inte dominerad av kaoset, den är dominerad av den hoppfulla känslan av läkande och framsteg.
Resurser på nätet
På olika ställen på nätet finns det saker att läsa om övergrepp och behandlingen av dem. Här är ett par länkar.

Boktips ihopsamlade av korpdotter
http://www.lugnadig.nu/100tips/

Operation Kvinnofrid
http://www.operationkvinnofrid.se/

Kvinnofridsportalen
http://www.kvinnofrid.se/

Brottsofferportalen
http://www.brottsofferportalen.se/

Uppsatser.se
Här kan du söka efter akademiska uppsatser i de ämnen som intresserar dig, tex går det bra att söka på PTSD
http://www.uppsatser.se/

Romaner om övergrepp

2007-05-27T09:47:00.003+02:00

Det kan vara skönt att läsa romaner om det hemska. Att få känna igen sig, hitta någon att spegla sig i, även om det "bara" är en fiktiv romanfigur. Här samlar vi tipsen på böcker om detta. Och som de andra tipstrådarna är du varmt välkommen att delta. Skicka på mail overlevare@hotmail.com eller skriv in som en kommentar, eller använd formuläret som finns till höger. Vi flyttar in det i tråden efterhand. Skriv gärna något om boken med, vad den handlar om eller så.

Alexandras rum - Anna Mattsson
Alexandras rum är en historia om en barndom. Man får följa Alexandra från att hon är riktigt liten och hela hennes uppväxt. Hennes styvpappa utsätter henne sexuellt och hon blir mobbad i skolan. Det är inte så mycket som är särskilt lätt i hennes liv, men det är en historia som är ljuvligt välskriven. Språket har en lugn och målande ton och övergreppen finns där, men det är ingen frossa i detaljer. Gav mig mycket igenkänning.

Flickan och Psykopaten : en bipolär historia - Isa Nordström Jönsson Idecember 1998 tackar jag ja till en middagsinbjudan från min chef och hans fru. Två år senare tvingas jag att flytta. Jag var mitt uppe i ett maniskt skov då jag började umgås med min chef och hans familj. Vår relation var vänskaplig och självklart jämlik. Jag kunde komma och gå som jag ville, trodde jag. Då jag till sist konfronterades med Mats mörka sidor och insåg att jag var i verklig fara var det redan försent. Mats ansåg att jag hade varit illojal mot honom - jag skulle straffas. Kampen mot bipolär sjukdom och traumatiska barndomsminnen var ingenting mot vad som väntade. I bokens andra del försöker jag bland annat att ge svar på vart man kan vända sig för att få hjälp om man utsatts för sexuella övergrepp i barndomen eller som vuxen. Vad händer då man polisanmäler en våldtäkt? Jag skriver om mina erfarenheter av bipolär sjukdom och om vägar tillbaka till ett helt liv igen, efter att ha utsatts för hot, trakasserier och sexuellt våld.

De ensammas hus - Anna Mattsson
Fristående fortsättning på "Alexandras rum". Så om du bara vill läsa den ena går det alldeles utmärkt. Denna boken börjar där den förra slutade, där Alexandra har lyckats ta mod till sig och gå till skolkuratorn, söka hjälpen. Och denna boken handlar om den kampen, att hitta hjälpen, att ta sig igenom förhör, en rättegång, vad det gör med henne. Även denna bok på det ljuvligaste och bästa språk du kan tänka dig.
Vägar utan nåd - Anna Mattsson
Sista boken om Alexandra. Handlar om hur svårt det är att hitta sitt eget liv, sig själv. När övergreppen tar slut, då borde man vara glad. Allt borde bli bra. Men det är inte alls så lätt.
Rör mig inte! - Cynthia Voight
Denna bok utspelar sig under en enda dag. Dagen börjar med att Tish -med dragen kniv- konfronterar styvpappan som utsatt henne, men styvpappan tar inte henne på allvar. Det händer mycket under denna enda dag. Det är en berättelse om kampen, effekterna, om ett försök att bli fri. Mycket stark bok, och man blir också stärkt av att läsa den.
The tale of one bad rat - Bryan Talbot (seriealbum)
Alltså detta är ju inte en roman utan ett seriealbum, men vill tipsa ändå. Det handlar om en tjej som blir utsatt för incest och om hennes ångest, kamp att göra sig fri och konfrontation med förövaren. Grymt bra, både sättet att lyfta fram historien med tecknandet, och innehållet i sig. (är på engelska)
Ut ur mörkret - Linda Caine & Robin Royston
Det här är berättelsen om Lindas process, från att hon mår dåligt på gränsen till undergång, till att hon får upp minnen av hemska saker som hänt i hennes barndom. Robin Royston var hennes läkare och terapeut under de här åren och boken är upplagd så att de skriver i stort sett varannat kapitel. Det ger en annorlunda struktur och också en annorlunda trygghet och insikt i vad som egentligen händer att få det från två perspektiv parallellt. Ruskigt stark och bra bok.
Flocken av Joan Frances Casey och Lynn Wilson
Detta är också en bok som passar lika bra här som bland romantipsen, eftersom det är en självbiografisk roman om läkningsprocessen. Flocken handlar om en kvinna som efter att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp splittrat sig i flera olika delar. Den börjar när kvinnan söker terapi, och man får följa resans gång när de olika delpersonligheterna träder fram, blir tydligare, och utvecklas. Joans egna berättelse om det som var varvas med terapeutens anteckningar. Det är en bok om den kamp och den resa som det terapeutiska arbetet är. I de båda olika skildringarna av vad som händer blir terapiprocessen tydlig på många olika sätt, och det hjälper mig att förstå saker som händer i min egen process, och i mina egna reaktioner.
När harpalten ylar av Truddi Chase
Ännu en självbiografisk roman om en splittrad identitet efter grova övergrepp i barndomen. Truddi är i själva verket inte en person, utan har över 90 olika bitar i sig, och det är dessa som tillsammans berättar historien. Boken följer den terapeutiska processen och delpersonerna blir mer medvetna om varandra, och lär sig mer och mer att acceptera varandra och samarbeta. Samtidigt kommer minnena fram, lite i taget. Boken skildrar väldigt starkt det kaos som Truddi och alla personer inom henne upplever, och den kamp det är att överhuvudtaget överleva processen och de minnen som kommer fram. Samtidigt är boken inte dominerad av kaoset, den är dominerad av den hoppfulla känslan av läkande och framsteg.

Sofia Rapp Johansson - Silverfisken.
I en rea-trea nånstans i Sverige bor lillfia. När hon fyller år bjuds dagiskompisarna plus mammas och pappas polare, fast det är visst bara polarna som kommer. Med dunken framtrollad kan vad som helst hända. Fialiten får en kniv i present som hon gömmer under badkaret. Ibland tar hon fram den för att lätta på trycket. Och när dagisfröknarna ställer jobbiga frågor berättar hon ingenting. Inte heller när läkarna på sjukhuset eller Soc-tanterna frågar. Inte om pappa, inte om hans polare, ingenting om det som händer i rea-trean någonstans i en stad precis som alla andra i Sverige. Silverfisken är en lyrisk monolog om att överleva i en miljö, det egna hemmet, där det som borde vara ens trygghet är ens värsta fiende. Med ett halsbrytande och lika delar rått som komiskt språk fångar Rapp Johansson det lilla barnets skakande upplevelser av en obegriplig värld.
Trilogin om Tora av Herrbjörg Wassmo
Böckerna Huset med den blinda glasverandan, Det stumma rummet och Hudlös Himmel är berättelsen om Toras liv. Hennes far var en tysk soldat, och det gör henne inte särskilt populär i den norska byn där hon växer upp. Dessutom utsätter hennes styvfar henne för övergrepp. Hon har inget lätt liv, Tora. Och det är inte ljusa böcker. Men de är väldigt starka. Och väldigt bra.
Listor på fler böcker att läsa
- Lista från sinsu.nu
- Lista från Rsci
- Lista från Alla kvinnors hus
- Lista från Gränslöst (numera nerlagd sida, men boklistan finns kvar)
- Hopp har listor med litteratur, och även försäljning, klicka på "litteratur"-fliken så kommer du dit

korpdotter säger hej...

2007-05-26T21:44:00.000+02:00

hej. det är jag som är korpdotter. i vanliga fall bor jag [här] fast de senaste dagarna har jag vimsat runt bland den där obegripliga css-koden på denna sidan med. och kanske har jag gröna fingrar för det växte upp ett träd, där i bakgrunden. och en sol.

vet inte vad man ska ha för färg på fingrarna för att få tips-inläggen att fyllas? glitterfärg kanske? inte vet jag, men det var ju inte det jag tänkte säga. jag tänkte bara pusha lite för de där trådarna där man kan dela med sig av tips. kanske låter det klämkäckt på nåt vis, småhurtigt. men det kan ju faktiskt vara så att precis den lilla saken du brukar göra kan vara det tips som någon annan kan behöva för att hantera en sömnlös natt. eller en ångestattack. så skriv. dela med dig.

jag har ett favoritcitat. av tove jansson.
"nu tröstar vi varandra och är aldrig rädda mer"

det är min dröm. min önskan. att vi ska finnas hos varandra. med varandra. ge varandra styrka och hjälp och tröst. och aldrig mer behöva vara sådär övergivna och ensamma igen.

blir inte mer än detta hej idag, men återkommer. har kommit fram till att min kudde trivs ganska bra under just det här trädet. att här finns lite lugn och snällhet, att jag gärna vilar huvudet här. så... om jag inte svarar på vad ni skriver beror det inte på att jag inte är här. det är bara så att jag somnat i lugnet...

allt gott till er alla

Att hitta någon att prata med.

2007-05-26T20:56:00.004+02:00

När det är sådär hemskt, när minnena kommer och livet inte går att stå ut med, så finns det saker som är väldigt mycket bättre än att dö. Att prata med någon. Söka hjälp. En psykolog eller terapeut kan vara räddaren i nöden. Den som hjälper en att ta sig från mörkerkaoset till ett fungerande liv.

Det är bara det där, att det kan vara lite svårt att veta var man hittar en människa att prata med. I alla fall om man inte har råd att gå privat. Hur gör man? Har du ett tips om hur man hittar en pratmänniska trots tom plånbok? Allmäna tips eller lokala tips, vilket som helst går bra. För kanske sitter det någon här och läser som bor i precis din stad. Vi lägger in tipsen efterhand.

ALLMÄNA TIPS

Psykiatrin
I första hand är det psykiatrin som ska finnas till hands och hjälpa om man mår riktigt dåligt psykiskt. Det kan vara svårt att få en tid direkt, och speciellt en långvarig samtalskontakt kan det vara lång väntetid för att få. Det finns dock fördelar med detta alternativ. Dels är psykiatrin en del av den offentliga vården, och det gör att du aldrig behöver betala mer än 900 på ett helt år. (Då ingår alla läkarbesök, samtal och andra kontakter inopm både psykiatrisk och somatisk vård. Kostnader för att vara inlagd ingår inte i de 900.) Dels kan man få en helhetlig vård, med en läkare, en terapeut, och kanske någon mer, som samarbetar för att du ska få bästa vården. Det kan vara en fördel att de hänger ihop och pratar med varandra. Och sist men inte minst så är ju de som jobbar inom psykiatrin utbildade just inom psykiatri, och det är där de har sin erfarenhet. De ska ha kunskaper, kunna förstå och kunna ge hjälp tex om du har dissociativa drag eller hallucinationer. Som överlevare har man ofta kopplat på de allra starkaste psykiska försvaren, och om man går till en mer "allmän" stödsamtalskontakt (tex skolkurator) är det inte säkert att de har kunskap nog i den sortens problematik.

Om du vill ta kontakt med psykiatrin så ring närmaste mottagning och beskriv dina problem (bara kortfattat) och säg att du skulle vilja ha någon att prata med. Förmodligen kallar de dig då till ett utredningssamtal för att se vad du har för behov. Allt kan ta lite tid, och som sagt, speciellt för samtalsterapi kan det var lång väntetid. Ofta kan man få stödsamtal hos en sjuksköterska (eller liknande) till en början, och medan man väntar på terapi, så man slipper vara helt ensam.

Är det total kris så åk till psykakut. Dels kan du få hjälp i det akuta där, och dels kommer de skynda på väntetiderna för dig på öppenvården om du anses vara i akut behov.

Studenthälsan
Om du studerar på högskola/universitet brukar det finnas något som heter Studenthälsan och som är till för att studenter ska få hjälp med sina problem. Vad de erbjuder för hjälp ser nog lite olika ut på olika håll, men någon form av samtalskontakt med kurator eller psykolog går det att få där. Det brukar vara inriktat på kortare perioder av samtalsstöd, men det kan vara ett bra sätt att slippa vara ensam när det är som allra hemskast, och de kan också hjälpa till att slussa dig vidare till någon där du kan få hjälp för en längre tid.
Skolkurator
Om du pluggar på grund-, gymnasie-, eller folkhögskola så finns det ofta en skolkurator du kan söka hjälp hos.
Privata psykologer/terapeuter som är anslutna till landstinget
På många håll finns det privata vårdgivare som slutit avtal med landstinget. De är kvalitetsmässigt godkända och har samma högkostnadsskydd som om du får vård psykiatrin eller den allmäna somatiska vården, dvs du behöver aldrig betala mer än 900. Ibland har de privata terapeuterna en specialinriktning, men ibland är de "helt vanliga" psykoterapeuter eller psykologer. Kolla upp vad som finns i ditt landsting och ring aktuell terapeut och kolla hur det funkar just där. Det kan nog variera väldigt med hur långa väntetiderna är, och om man måste ha remiss eller inte för att få den vården. Men har du lite flyt kan du handplocka en terapeut som verkar bra, få tid hos henne eller honom inom en snar framtid, och inte behöva betala mer än 900 hur mycket du än behöver prata på ett helt år. Kan vara värt att kolla upp.
(Se även info under lokala tips)
Terapeututbildningar
De som utbildar sig till psykolger eller terapeuter behöver människor att träna samtal på inom ramen för sin utbildning. Personen man får ha samtal med om man blir en patient inom en utbildning har inte mycket erfarenhet. Samtalen brukar filmas och terapeut-studenten har handledning och stöd för att kunna vara trygg för dig. Man kan ha otur och hamna hos någon som är otrygg och inte klarar av att ge något stöd, men man kan också ha tur och hamna hos en lyhörd och bra person. Kanske inte rätt ställe om du har stora problem och behöver mycket hjälp och mycket trygghet. Samtalen är billiga, man brukar få betala runt en hundralapp.
(se även under lokala tips)
HOPP och RSCI
Organisationer för människor som varit utsatta för sexuella övergrepp. Har bland annat stödgrupper. Det kan vara en bra hjälp att möta andra som varit med om liknande saker, och att få dela sina upplevelser med varandra i ett tryggt sammanhang. Se vidare info på deras hemsidor.
http://www.hopp.org/
http://www.rsci.nu/
Kvinnojourer
Kvinnojourerna är till för kvinnor som är utsatta för våld och övergrepp, och de har stor vana att möta människor som är i denna situationen. På många håll i landet finns det lokala kvinnojourer, men även om det inte finns det kan du alltid kontakta dem för råd och stöd. Det finns två olika organisationer för kvinnojourer.
http://www.kvinnojour.com/
http://www.roks.se/
Systerjouren Somaya
Driver kvinno- och tjejjour. De som arbetar där har muslimsk bakgrund och det går att ha kontakten på andra språk än svenska.
http://www.somaya.se/

Killfrågor.se
En pratkompis på nätet för killar mellan 10-18 år. Pratkompisarna är vuxna män och kvinnor som är utbildade för att förstå hur killar har det. Du behöver inte berätta vem du är eller var du bor. Det viktiga är att du ska känna dig trygg och kunna vara dig själv.

Terrafem
Organisation mot mäns våld mot kvinnor. Information och telefonjour på många olika språk.
http://www.terrafem.org/
Brottsofferjouren
Hjälper till med kunskaper om tex hur anmälan, rättegångar o dyl fungerar, men också genom att ha tid att lyssna och hjälpa till att formulera vad som hänt.
http://www.boj.se/
Svenska kyrkan
I alla Svenska Kyrkans församlingar finns det människor du kan få samtal hos. Du behöver inte vara troende för att söka dig dit. Både präster och diakoni-personal har själavård bland sina samtalsuppgifter. Själavård är samma sak som samtalsstöd. De som jobbar inom kyrkan har ofta stor erfarenhet av att möta och stödja människor i kris. Prästerna har absolut tystnadsplikt, dvs en präst får inte lov att säga någonting till någon överhuvudtaget, vad du än berättar. Det kan vara en trygghet att veta att det som sägs stannar i rummet, fullt ut.
Många som jobbar inom diakonin är socionomer i grunden, dvs att de i grunden har samma utbildning som de som jobbar som kuratorer på olika håll. På en del ställen finns det även psykologer man kan prata med.

Det är lätt att få tid hos en präst eller diakon snabbt, ofta samma vecka. På många håll finns det även tider när en präst finns i kyrkan så man bara kan gå dit utan att ha bokat innan. Samtalen är gratis. För det mesta är det upplagt så att man kan få samtal under en begränsad tidsperiod. Många olika varianter förekommer dock, så kolla upp hur det ser ut där du bor. Om församlingen du tillhör geografiskt verkar jobbig och hemsk, men det finns en på andra sidan stan som verkar bra, så gå dit istället. Du är inte bunden till att söka hjälp i din egen församling. Bör kanske också sägas att Svenska Kyrkan är en stor organisation som innehåller människor med väldigt olika åsikter och människosyn. Så är det såklart inom psykiatrin med, men inom kyrkan finns det större utrymme för att det tar sig uttryck i samtalet (på gott och ont).
Studentprästerna
Vid de flesta universitet finns det studentpräster. Det är en ekumenisk tjänst med präster och pastorer som jobbar för att hjälpa studenter. Ofta har de större erfarenhet av samtal med mer terapeutisk karaktär än präster i församlingar. Även hos dem råder total tystnadsplikt.
Andra samfund
Inom de flesta religioner och samfund så finns det en stark tradition av lyssnande eller själavård. Vi som gjort denna blogg har inte nog med kunskap för att kunna informera om hur det är upplagt eller hur man söker hjälp. Om du som läser vet bättre än oss får du gärna höra av dig och förklara, tills vidare vill jag bara säga att möjligheten nog finns. Om det finns en religiös kontext där du känner dig trygg så finns det sannolikt människor där som kan ge dig samtalsstöd.

LOKALA TIPS

Privata terapeuter, Region Skåne
På den här adressen hittar du en förteckning över de privata psykologer och terapeuter som är anslutna till Region Skåne.
http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=1980
Grupp Emilia, Malmö
För dig som är 13-25 år och varit utsatt för sexuella övergrepp av någon som stått dig nära. Det finns telefonsvarare och mailadress. Individuella och gruppsamtal. Gratis om man bor i Malmö, man kan få hjälpen om man bor i annan kommun med, men då måste man söka genom socialtjänsten.
http://www.malmo.se/individfamilj/stodforkvinnor/gruppemilia
HOPP Skåne
Vet att självhjälpsgrupperna är igång, i övrigt är det svårt att veta eftersom hemsidan är lite halvt uppdaterad bara. Kolla själv med dem om du är intresserad av deras hjälp.
http://www.hoppskane.se/
Psykologiska institutionen i Lund
Utbildar psykologer och man kan få samtal hos en psykolog-studerande.
http://www.psychology.lu.se/mottagning/

Vuxenpsykiatriska mottagningen i Östersund
Har sedan 1993 specialinriktad behandlingsverksamhet för kvinnor som utsatts för sexuella övergrepp under uppväxten. Individualpsykoterai, gruppterapi, parsamtal, konfrontation med förövare och ursprungsfamilj. Psykiatriska mottagningen Östersunds sjukhus Fältjägargränd 6 831 83 ÖSTERSUND Tel: 063-15 30 00
Kris- och traumacentrum i Stockholm
Är inte bara för tortyrskadade, utan behandlar även människor som lider av PTSD och dissociationsproblem pga sexuella övergrepp.
http://www.krisochtraumacentrum.se/

HOPP region Stockholm
Föreningen för sexuellt utnyttjade män och kvinnor. Vänder sig till män och kvinnor. Erbjuder 12-veckorsprogram/utbildning med fortsättning i stödgrupp. Enskilda samtal, aktivitetskvällar. Även grupper med bild, drama och sång. hemsida: http://www.hopp.org/ HOPP region Stockholm - Föreningen För Sexuellt Utnyttjade Män/kvinnor, Folkungagatan 90 116 22 STOCKHOLM Tel: 08-641 86 38
Vasa PBU i Stockholm
Vänder sig till sexuellt utnyttjade flickor och pojkar t.o.m. 17 års ålder, samt till deras familjer. Kristerapi för familjer och individuella samtal. Gruppterapi för tonårsflickor och mammor samt i mån av behov och resurser även andra grupper. Ger konsultation till enskilda personer, PBU, socialtjänst eller andra samarbetspartners. Upptagningsområde är hela Stockholms län. Vasa PUB Besöksadress: Grindhuset (Rosenlund vid Ringvägen 69) Postadress: Tideliusgatan 22 118 69 STOCKHOLM Tel: 08-690 56 10 Fax: 08-690 56 16
Pojkmottagningen vid Rädda Barnen i Stockholm
Vänder sig till pojkar som utsatts för sexuella övergrepp i eller utanför familjen, samt till pojkar som utnyttjat andra barn sexuellt. Även familjer och syskon samt i vissa fall flickor som utnyttjats sexuellt. Rädda Barnens Pojkmottagning Besöksadress: Torsgatan 4 Postadress: 107 88 STOCKHOLM Tel: 08-698 90 04 Fax: 08-698 90 16

ASTA-teamet i Umeå
är ett öppenvårdsteam inom psykiatriska kliniken. Målgrupp är kvinnor och män, fyllda 18 år och äldre, och som har psykiatriska symtom förknippade med sexuella övergrepp i barndom och/eller vuxen ålder. De som söker hjälp skall ha egna minnen av de sexuella övergreppen och vara motiverade att bearbeta övergreppen och dess konsekvenser. Verksamhetens syfte är att erbjuda behandling och bidra till ökad kunskap och bättre samarbete kring målgruppen i och utanför psykiatrin/sjukvården. Teamet erbjuder behandling enskilt och/eller i grupp. Behandlingen i ASTA-teamet kan även vara ett komplement till annan behandling i eller utanför psykiatrin. Telefon: 090-7856567

Rikskvinnocentrum i Uppsala
Öppet dygnet runt. Krishjälp, stöd och behandling för misshandlade och/eller sexuellt utnyttjade kvinnor. Rikskvinnocentrum Kvinnokliniken, ingång 95/96 Akademiska sjukhuset 751 85 UPPSALA Jourtel: 018-611 40 00

FIN - Föreningen mot incest i Norrköping
Stödförening för incestutsatta och deras närstående. "Basen i verksamheten är samtalsgrupper för kvinnor och män över 18 år med en medveten erfarenhet av sexuella övergrepp. I ett hälsopedagogiskt perspektiv kan personen lära sig att omformulera sin livshistoria och träna bristande sociala färdigheter. "FIN - Föreningen mot incest Dalsgatan 3 602 32 NORRKÖPING Tel/fax: 011-23 89 91
Bup Elefanten i Linköping
För barn och ungdomar utsatta för sexuella övergrepp.
http://www.lio.se/templates/Page.aspx?id=4936

Stödcentrum Humlegården i Göteborg-
Stödcentrum Humlegården är beläget i Göteborg och vår verksamhet riktar sig till kvinnor över 18 år. Basen för vårt arbete är stödgrupper. I stödgrupperna får vi möjlighet att bryta tystnaden kring våra erfarenheter och stärka våra verktyg för självhjälp genom att möta andra kvinnor som har blivit utsatta för sexuella övergrepp.
Om du har frågor om föreningen, om du vill prata med någon eller vill bli medlem är du välkommen att e-posta oss på kontakt@stodcentrumhumlegarden.se.

http://www.stodcentrumhumlegarden.se/

Att hantera ångest...

2007-05-26T20:42:00.000+02:00

Ångesten kan vara på många olika sätt. Och kan hanteras på många olika sätt. Har du ett tips, en idé, något som brukar hjälpa? I detta inlägget samlar vi tips, för att kunna hjälpa varandra i det hemskaste. När allt river och sliter sönder inifrån.

Skriv som en kommentar, så lyfter vi upp det i inlägget efterhand...

skada inte dig
ring en vän som kan ge dig lugn
skicka ett sms till nån snäll så du kan göra konkret att du inte är helt ensam i världen
slåss. kanske ska du undvika att slå på människor. en sandsäck kan vara det ultimata, men det kan funka att slå på kuddar med. eller sparka. eller slänga dem hårt i väggen.
gå en promenad
när du mår lite bättre så skriv en lista på saker du kan göra när du mår riktigt dåligt. det kan vara svårt att tänka ut sakerna när man har värsta ångesten, lättare att bara läsa på en lista och försöka göra det som står där. man kan ha med människor som man kan ringa och deras telefonnummer, och saker som går att göra, tex ta en promenad eller slåss, sånt som du vet kan hjälpa just dig när det blir som värst.

Andningsövningar
Andningsövningar kan vara bra att göra när kroppen och psyket är i kaos. Om man andas lugnt styr man kroppen så att den "tror" att man är lugn, och så skickar den lugnande signaler till hjärnan, och det kan bli lättare att bromsa ångestattacken. Det finns olika versioner, och det är sådär som det alltid är, att du behöver hitta det som passar just dig, men här är ett par förslag.

Lägg dig på golvet på rygg. Andas in djupt, tills hela magen och bröstkorgen är fyllda av luft. Håll andan och räkna till fyra (sakta) och andas ut igen. Upprepa tills den lugna andningen går av sig själv och du inte behöver räkna till fyra och anstränga dig för att andas så sakta. Koncentrera dig hela tiden på det som känns i andningen; bröstkorgen, magen, halsen. Om du vill kan du ha händerna på magen och känna hur magen spänns ut och slappnar av. Koncentrera dig bara på det, vad som gjorde att du fick sådär mycket ångest är oväsentligt, bara andningen och magen och bröstkorgen är det du ska tänka på.
Andas i en fyrkant. Det här är en vanlig metod och är lätt att tillämpa var man än befinner sig.
Välj ut någonting som du kan titta på som är fyrkantigt (kvadratiskt eller rektangulärt spelar ingen roll). det kan vara ett papper som ligger framför dig på bordet, en tavelram, ett fönster, en bok, det spelar ingen roll. Koncentrera dig först på hörnet längst ner till vänster. Följ vänsterkanten upp med blicken, sakta, medan du andas in och räknar till fyra. När du är uppe vid det övre vänstra hörnet så håll andan. Följ blicken längs med fyrkantens övre sida, räkna sakta till fyra och håll andan hela tiden. Vid övre högra hörnet börjar du andas ut, du följer högerkanten med blicken, och räknar till fyra. Från nedre högra hörnet till nedre vänstra hörnet följer du också med blicken och räknar sakta till fyra, men du är fri att andas som du vill. När du kommer till det nedre vänstra hörnet så börjar du om igen; andas in och räknar till fyra medan blicken följer kanten uppåt. Upprepa tills du känner dig lugnare.

Sömnproblem?

2007-05-26T20:35:00.002+02:00

Många som varit utsatta har grymt svårt att sova, och det är inte så konstigt. I mörkret lurade kanske faran, förövaren, det hemska. Om man slappnade av och somnade kanske man var helt skyddslös.

Även om tiden med övergrepp är förbi kan den där skräcken och sömnlösheten sitta kvar. Förfölja. Och om man sover alldeles för dåligt får det ju grymma konsekvenser på förmågan att ha ett vanligt liv.

I denna tråden tänkte vi samla tips från alla som vill bidra. Hur gör du för att bli lugn, somna, vila? Vad gör du med nattskräcken? Alla tips är välkomna. Du kan skriva in som en kommentar så lyfter vi upp det i tråden efterhand.

sätt på en skiva med jättelugn musik, gärna som du förknippar med en människa som är trygg eller snäll.
ligg inte kvar i sängen. gå upp och gör nåt lugnt, gärna sådär jordnära och som förankrar i nuet. jag (korpdotter) vattnar blommorna ibland.
kanske är sängen förknippad med nattångesten, minnena? har du en soffa? en madrass? lägg dig nån annanstans, ibland kan det hjälpa.
släck taklampan kanske en timme innan du ska lägga dig, och låt det bli mörkare i rummet, bara med små ljuspunkter, så att du hinner vänja dig lite vid nedvarvningen.
kryp upp i sängen med en massa snälla kuddar och kanske en vetevärmare eller varmvattenflaska och läs bilderböcker för dig själv. man kan bli ganska lugn av sin egen röst och om man inte orkar koncentrera sig på att läsa kan man alltid bläddra och titta på bilderna bara.
lyssna på snälla talböcker. Det blir nästan som om någon läser en godnattsaga för en.
Hondjurets tips: Astrid Lindgren är kanon. Det är något med hennes röst.
Moa Martinssons, "Kvinnor och Äppelträd" och "Sallys Söner", Fogelströms Stockholmssvit, "Mina drömmars stad", "Minns du den stad" osv. och Mobergs In-och utvandrarepos.
Korpdotters tips: Mark Levengood har läst in alla muminböckerna. De är bäst.
avslappningsövningar kan göra att man slappnar av så mycket att man somnar. på apoteket finns det skivor att köpa, men det går att hitta lite gratis-mp3 på nätet också. vilken röst man kan vara trygg och lugn med är ju olika, så det kommer ett par olika förslag.

-> här finns en muskulär avslappning
http://www.utbildning-co.se/sv/cd/mp3/

-> här finns ett par "minipauser" som är lite kortare
http://www.utbildning-co.se/sv/avslappning/minisar/

-> här finns muskulär avslappning, mental avslappning och avslappning med tonvikt på andningen (man får scrolla ner lite)
http://www.livanda.se/btf/arbetsmaterial/manualer_intro.asp

Tack

2007-05-26T15:47:00.000+02:00

Tack till Korpdotter som har gjort den fina layouten på den här sidan. Den är jättefin!

Vill du, som Kang skriva något i denna blogg, en berättelse om att vara överlevare, en dikt eller något annat? Maila eller fyll i formuläret här nere till höger.

Jag önskar alla en fortsatt trevlig helg!

Hela Mig!

2007-05-26T00:54:00.000+02:00

Här kommer ord från Kang som du hittar på bloggen Hela Mig!

Tack Kang för att du delar med dig!

********************************************

Jag ska återerövra det som är jag. Ta tillbaka mitt liv. Eller snarare – påbörja det. Leva mitt liv fullt ut, med alla sinnen och utan rädsla. Inte längre stänga av delar av mig själv för att dämpa smärtan, ilskan och ångesten. Acceptera det som hänt utan att glömma, förstora eller förminska. Tillåta hela mig att finnas. Finns du där som orkar se hela mig också? Finns du som orkar se mig i ögonen och dela det som var och är min verklighet? Jag vill bli sedd. Hela jag. Hela mig!

Det var så det började. Mitt bloggäventyr. Eller, egentligen började det på hösten 2006, ett år efter det att min man hittades ute i skogen. Död. Ett offer för sexuella övergrepp. Han orkade inte mer. Orkade inte tro på att det skulle bli bättre. Orkade inte kämpa mot självhat och äckelkänslor. Orkade inte ligga vaken ännu en natt med ångesten rivande i bröstet.

När han var 16 år fann han sin mamma i bilen. Hon hade parkerat vid ett grustag och pepprat kroppen med tabletter och alkohol. Det stank svett, blod och spyor men hon levde fortfarande när han kom fram. Och tillräckligt länge för att ångra sig.

Han fick stöd, förstås. Skolan ställde upp med psykologer, men för vem ska man berätta det fasansfulla man går omkring och bär på? De hade haft sex regelbundet. Han tyckte om det. Han trodde att det var hans fel att hans mamma tagit livet av sig därför att han hade tyckt om att ha sex med henne. Vad ingen fick chansen att berätta för honom var att en mamma som rör sin lilla, lilla pojke i duschen, hon begår ett övergrepp som han inte har någon som helst skuld i. Hon fortsatte att röra vid honom och visade honom hur han skulle röra vid henne. Det är tveksamt om han hade börjat skolan när det hände första gången.

I en av mina första flashbacks står jag i badkaret. Jag ser inget ansikte, bara en mans kraftiga lår. Det svider och bränner och gör ont när han tvättar mig mellan benen. Länge, länge och omsorgsfullt tvättar han fast jag försöker värja mig lite. Fast bara lite. Jag är rädd för att verka besvärlig. Han är ju snäll som hjälper mig att bli ren. Mitt huvud är i jämnhöjd med hans … Jag försöker undvika att det dänger mot mitt ansikte. Det är något som inte stämmer och jag är rädd. Vattnet är kallt. Jag fryser. Men jag vågar inte protestera. Hur gammal är man när man bara når upp till höften på en man som böjer sig ner?

Kanske började övergreppen redan innan jag adopterades till Sverige. Då var jag runt året. I adoptivfamiljen var pappa The Good Guy och min bror The Bad Guy men jag vet inte vem som förstörde mest för mig. Det kanske till och med var mamma, eftersom hon aldrig försvarade mig.

Jag gick ut i världen utan gränser, utan någon vetskap om att jag fick säga nej. Inte bara sexuellt utan på alla områden kunde folk traska rätt in, ta vad de ville och dumpa det som de inte ville ha. Nya övergrepp, stora och små, fortsatte att avlösa varandra. Jag drevs av en plågsam känsla av att aldrig duga. Det genomsyrade allt jag gjorde och allt jag tänkte. Och i panik över att avslöjas som den bluff som jag kände mig, piskade jag mig att plugga, jobba, träna.

Jag blev jättebra på det. Jag har en hel drös med högskolepoäng och CV:t är fullt med prestigefyllda förtroendeuppdrag och jobb. Glad och gåpåig, positiv till förbannelse. Vissa såg mig som ytlig, andra som ambitiös.

Men det är som att bygga ett ishotell på en aktiv vulkan. De första utbrotten skakade om men jag lyckades ändå hitta några kylklabbar att täppa till med. Men när vulkanen exploderade, då fanns inget och ingen som kunde rädda mig.

Hösten 2006 hade jag på skakiga ben börjat om på många sätt. Min man var borta, vårt drömhus och vårt drömliv var borta. Jag hade gått ut och berättat om min bakgrund och orkade inte längre låtsas. Det blev viktigt att få berätta. Sluta skämmas, sluta vara rädd för att andra skulle börja misstänka att något grundläggande var väldigt, väldigt fel hos mig.

Jag prövade lite olika strategier; berätta allt, berätta bara lite, berätta för ytliga bekanta, berätta för gamla vänner. Det kändes obekvämt, läskigt, ibland förnedrande. Och självfallet gjorde jag misstag. Pratade för mycket eller för lite eller med fel personer. Litade för mycket på någon och för lite på någon annan. Kaoset i mig växte men behovet av att berätta avtog inte.

Hela Mig! föddes i januari 2007. Sedan dess har jag skrivit över 220 inlägg. Bloggen har blivit en säker och trygg ventil. En viktig del i min läkeprocess. Det är fantastiskt att möta en sådan värme i responsen från människor av vilka många jag aldrig träffat och aldrig heller kommer att se.

Jag är tacksam för att jag lever. Inte bara överlever utan lever. Jag har två underbara barn, en fantastisk pojkvän, ett fint hus. Jag arbetstränar och är på väg tillbaka. Jag och min Passion väver drömmar om ett gemensamt liv. Jag står vid Porten till Den Ljusnande Framtid. Den är öppen nu och jag vet att bara jag vågar ta de där sista stegen genom valvet så är jag ute. Fri.

De första bloggarna

2007-05-25T10:59:00.000+02:00

Nu har de första bloggarna hamnat i länklistan med överlevarbloggar. Tack för att ni vill vara med!

Vill du vara med med din blogg eller hemsida. Maila till: overlevare@hotmail.com eller använd forumläret här bredvid